Redan som liten var hon den som fick mest uppmärksamhet. Varje gång mamma bjöd hem folk blev de bedårade av min systers skönhet och knuffade lilla mig ännu längre in i hörnet med sina standardfraser att hon säkert skulle bli fotomodell eller världsberömd filmstjärna.
Den enda som såg mig var farbror Martin som ständigt påpekade att mina ögon var vackra och att jag hade en söt rumpa.
Med sina nästan 25 år i livet ansåg jag att han var en erfaren man, och försökte få honom att lägga armen runt min alltför smala midja. Efter några försök gav jag upp och lutade mig mot honom som en kelen katt. Hade jag kunnat kurra skulle jag gjort det också. Martin drog med tafatta rörelser över mina kutande axlar och tittade snabbt på mig innan han drog till sig handen igen.
Åren gick, och min syster speglade sig i alla människors prat om hur vacker hon var, och förförde man efter man för att sedan lämna dem. En inre förvirring som hon inte kunde styra tog henne till den stora staden, och Emma lärde känna människor av sin egen sort. De vackra ouppnåeliga som oftast hade ett tomt ekande inre.
Jag fann en man till slut som älskade mig trots min kantighet och konstiga oformliga kropp. Hans omsorger fick mig att blomma och av den slutna knoppen skapades en vacker ros som fick ett mycket speciellt utseende och en varm inre kärna.
Min syster däremot bröts sakta ned av missbruket hon letts in i av sina så kallade vänner, och dagen min älskade syster begravdes var kyrkan bara halvfull, och då av människor som inte bjöds in till oss efteråt.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
oj sorgligt,
SvaraRaderaSå oändligt sorgesamt! Det spelar ingen roll om en människa är aldrig så vacker och bedårande om hennes liv ändå bara bär mörker och svåra minnen med sig. Cissi
SvaraRaderafin och klok text, man blir vacker av äkta kärlek!
SvaraRadera