Zabine mår toppen förutom kopporna som sakta men säkert brer ut sig över hela hennes kropp, och då menar jag hela…in i varenda skrymsle. Jag smörjer min lilla prinsessa med Oxylocain flera gånger om dagen, och gissa om det tar tid?
Hårbotten är täckt av vattkoppor som naturligtvis kliar infernaliskt. Jag känner hur det kryper i min hud när jag tittar på henne, och försöker underlätta livet så gott jag kan för henne.
Nu har klockan passerat åtta, och mina änglar har lagt sig. Lilleman har placerat sig i sin växasäng, och jag ser fram emot en natt med mannen i som enda passagerare i vår dubbelsäng. Hampuz har ju inte velat lämna den förrän nu. Samtidigt blir det tomt utan den lilla varma kroppen som alltid ligger tätt intill mig, och till och med lägger sina smala armar runt min hals på natten.
Hans första koppa börjar etablera sig på underläppen och han är inte lika foglig som storasyster…så det där med att smörja in kan jag totalt glömma när de gäller honom. Jag hoppas att han klarar sig undan bättre än syrran. Annars blir det nog många sömnlösa nätter framöver.
Min lärare ringde och efterlyste mig idag, och jag lovade att komma på måndag. Peter får så lov att vabba…jag MÅSTE till skolan. Vi har det intensivt och varje dag är lika viktig. Jag skriver på manuset och det blir såååå jävla bra. Akta er vilken film jag fixar till!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.