31 oktober 2010

TEMA En speciell plats

I samma stund som Anna klev på skeppet kände hon en underlig längtan bort från tiden. Den vita stora uppblåsta dräkten som de var tvingade att bära, var både varm och otymplig.


Annas högsta önskan hade alltid varit att få komma till platsen långt bortom stjärnorna, och hon var föräldrarna evigt tacksamma för lånet av de 400 000 som biljetten och dräkten kostade. Hon mindes så väl hur det börjat.

Petters underliga attityd gjorde att Anna längtade ännu mer att få komma bort, och när den pyttelilla annonsen syntes i tre dagars tid i tidningen nappade hon kvickt och ringde upp numret. Händerna skakade när de tio siffrorna slogs och tungan kändes sträv som sandpapper i munnen då hon förväntades prata. En konstigt nasal röst gjorde en snabb utfrågning om sjukdomar och familjesituation, sedan fick hon beskedet att allt såg grönt ut och att hon skulle fortsätta till kassan.

Anna skrattade till och kom av sig alldeles…kassan…vilket underligt ord för början på ett äventyr som detta. Med några snabba knapptryck tog hon sig till sista stationen och avslutade med att tacka för sig genom att donera en liten summa pengar.

Projektet hon nu var med på kostade förvisso massor för henne att göra, men allt runtom var ännu dyrare och det var bara snälla välgörare och intresserade medmänniskor som gjorde resan möjlig. Anna kände det som sin plikt som medborgare att ge lite av sina pengar.

När Anna berättade för Petter att hon skulle åka iväg på en resa utan honom blev han rasande och kastade kristallsskålen som stod på vardagsrumsbordet i golvet med ett kras. ”Fattar du inte att det är farligt? Och hur i helvete kan du tillåta dig att slösa bort så infernaliskt med pengar på en så urbota idiotisk grej? Petter skakade av ilska och det vanligtvis vackra ansiktet var illande rött och hoptryckt till oigenkännlighet. Ögonens pupiller var som små knappnålar dränkta i färg.

När skeppet dockades av från sitt moderskepp hisnade det i magen av äventyrslust. Anna vände sig till en av medpassagerarna och log. En högtalare i dräkten kopplades snabbt in av personalen som såg att Anna vänt sig till den andre, och snart satt de livligt språkandes om resan till månen.

5 kommentarer:

  1. En nära förestående framtid om den inte redan är här, inte till månen kanske men upp i rymden. Förstår hans frustration. Får alltid känslan när jag läser dig här att du haft lite bråttom att få med så mycket som möjligt på så liten plats som möjligt. Vill se dig utforska ett litet stycke text, vända och vrida på det. ;)Gillar att läsa dig så här också.

    SvaraRadera
  2. Oj, vilken ovanlig resa! Konstig känsla det måste vara att sitta så där :-)

    SvaraRadera
  3. Du kan verkligen få vardagsmiljöernas detaljer på plats i berättande form. Tycker du gör många bra texter och miljöerna är alltid en överraskning. :)

    SvaraRadera
  4. Spännande resa hon ger sig ut på.

    SvaraRadera
  5. Ja bra.
    Gillar det berättande språket. Mycket med innehåll i en liten text bra

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...