Dagens text kommer från mitt filmmanus.
Här kommer en kort enkel resume`
Eva är en kvinna runt trettio som blir misshandlad gång på gång av sin man, och tar det eftersom hon tror att deras dotter mår bäst av att vara i en familj.
I texten har hon om igen blivit misshandlad, och tänker lämna honom.
Dörren till en vit villa slår igen med en hård smäll. En stor blombukett som hängt på handtaget ramlar ned och ett vitt kuvert trillar ur och hamnar på trappan framför EVA som nyss kommit ut från dörren i sällskap med dottern. I handen håller hon en röd sliten resväska fylld av klisterdekaler från olika länder. En stor blåtira täcker ögat och man ser att hon grimaserar av smärta när hon rör sig. Hon tar med ett förvånat ansiktsuttryck upp kuvertet och öppnar det för att läsa innehållet. Eva tar Ada (3) i handen och sätter sig på trappan för att sedan läsa det högt för sig själv.
EVA
(Hulkande)
Älskade Eva! Förlåt, förlåt, förlåt mig. Jag lovar att jag aldrig mer skall göra så. Min tanke var inte att skada dig. Jag lovar vid allt som är heligt. Älskar dig, älskar dig, älskar dig.
EVA kramar ihop lappen och tittar på dottern med sorgsen min. Hon lägger suckande buketten i Adas famn och tar hennes hand. I den andra handen bär Eva resväskan och jackan. Sakta och tvekande öppnar hon dörren och går in i huset igen.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Tyvärr, tyvärr är det ofta så kvinnor gör.
SvaraRaderaJag ser scenen på trappan framför mig och säger NEJ när hon går in igen.
Kan tänka mig att tekniken är en helt annan när man skriver ett filmmanus. ALLT måste stå med i varje liten scen, eller hur? Blir mycket text?
Ja usch.
SvaraRaderaFunderar på samma sak som Ethel?.
Ska läsa på om det. Intressant ämne
Försoning i detta läge är inte att rekommendera.
SvaraRaderaVanligt, tror jag.... tyvärr.
SvaraRaderaJa du, inte alls ovanligt. Men till sist. Kanske går hon. Cissi (har jobbat med den här typen av ärenden under lång tid)
SvaraRaderaden verkliga försoningen väntar en bit bort....
SvaraRadera