TEMA Skrämma

”Inte för att jag vill vara rå eller så, men du är jäkligt sexig. Ta inte det här på fel sätt nu...jag har spanat in dig ett bra tag. Sett hur du nervöst gnider nästippen med jämna mellanrum, och hur du väger på än den ena än den andra foten medan du suckar.” Louise öppnar munnen för att tala om att hon väntar på sin man, men tystas av den unga killen framför sig. ”Säg inget…jag vill inte höra. Det skulle förstöra min illusion av dig. Jag föredrar att se dig såhär…som en vacker älva, onåbar för alla dödliga.” Han drar med handen över Louise lockiga guldglänsande hår och viskar något i hennes öra. Hon fnissar till och skakar på huvudet. ”Nej de är inte äkta…jag har hållit på med de här lockarna i flera timmar. Jag brände mig på locktången, titta.” Louise sträcker fram handen till ynglingen och han lyfter upp den till sin mun och pussar brännblåsan medan han tittar henne rätt in i ögonen under tystnad.

Ynglingens pupill vidgas i havet av mörkbrunt med gula stänk i, och hon drar efter andan.

Krogen fylls sakta av folk och Louise ser att hennes man står i kön utanför och vinkar. Den unga killen vänder ryggen mot fönsterrutan och viskar något igen i hennes öra. Louise ler försiktigt och håret på de smala armarna reser sig när hon blir osäker på att hon hört rätt. ”Ursäkta men jag hörde nog fel…kan du säga det där igen.” Ynglingen böjer sig fram mot henne, lägger handen på hennes kind och biter i hennes örsnibb för att sedan snabbt viska något.

Louise placerar sin hand mot hans bröst och trycker bort honom från sig. ”Vad är det du säger? Hur kan du…?” Hon undrar för sig själv om han är psykopat eller bara allmänt förvirrad. Stammande försöker hon få en förklaring, men han bara ler ett inåtvänt leende och studerar hennes läppar när hon pratar. Ynglingen lutar sig mot henne. ”Jag vet att jag ter mig mycket yngre än dig, men mitt ansikte röjer inte vem jag är, och det jag sagt till dig kommer att hända. Kanske inte idag eller imorgon, men jag vet var du bor. Nä nu måste jag gå.” Ynglingen sätter ihop hälarna med en smäll och lägger händerna mot varandra i en hälsning samtidigt som han bugar. ”Vi ses igen sköna älva…till dess får du ha det bra.

Han försvinner spårlöst i vimlet och Louise beslutar sig för att lämna stället. Hennes man står fortfarande i kö och ler när han ser henne komma i full fart. ”Vi går hem istället. Här är proppfullt av folk och dansgolvet är alldeles för trångt. Jag vill hellre se en film.” Mannen lämnar sin plats i kön och säger hejdå till två kvinnor som han stått och pratat med. Louise smyger in sin hand i hans och de går iväg.

I fönstret på krogen står den unga killen. Läpparna är hårt slutna och han viskar något om och om igen medan handen glider ned över fönstret. Ynglingen andas på fönstret och skriver sedan ordet DÖD med stora tjocka bokstäver i imman.