TEMA Smula

”Du är så jäkla liten och spetig…och knappt någon rumpa har du heller. Du är som en liten, liten…faan vad skall man kalla det?” Lasse som var en av skolans snyggaste killar stod framför mig och mässade. Jag ville sjunka genom jorden och försvinna så pinsamt tyckte jag att det var. Samtidigt vaknade en tiger i mig. Vad hade han för rätt att döma mig? Jag som aldrig tilltalat eller ens tittat på honom. Ja iallafall inte när han såg.

Lasse lade handen på sin polares axel och viskade något i hans öra, sedan tittade han på mig med spefull min och levererade domen. ”Du är jäklar i mig liten som en smula, och hädanefter tänker jag kalla dig just det.” Lasse log triumfierande mot mig. Ordet i sig gjorde inget, men just att han såg ned på mig gjorde ont. ”Du borde börja träna…fotboll eller någonting annat som stärker musklerna. Du har ju inte ens någon rumpa.” Lasse greppade mig därbak och höll fast några sekunder.

Jag puttade bort honom med tårarna brännande bakom ögonlocken och rusade iväg utan att säga något. Bakom mig hörde jag att Lasse och hans kompis ropade. ”Hörru Smulan…vänta lite…vi är inte klara än. Smulan!”

De som kom i korridoren vände sig om efter mig och log, och när jag några minuter senare dryftade vad jag gått igenom med min bästis Mia vände hon faktiskt det hela till något positivt.
Men Anitha…du har ju länge kikat efter Lasse och undrat hur du skall ta kontakt. Det här visar att han sett dig och faktiskt till och med kollat in dig ordentligt. Jag tror att han är lite tänd på dig, men inte riktigt vågar ta kontakt på normalt sätt. Ja du vet ju hur killar är. Förresten tycker jag att Smulan är ett gulligt namn. Farmor hade en katt som hette det en gång.” Mia skrattade till och satte upp händerna som för att skydda sig. ”Ha, ha…hur låter det där då? Jämföra dig med en katt? Förlåt…jag menade det inte så. Delvis har väl Lasse rätt? Din rumpa är faktiskt obefintlig och du är mager som en skrika. Inte så underligt för du äter ju mindre än en mus. Jag gillar Smulan och tänker kalla dig det hädanefter…om det är okej för dig?” Mias mörkbruna ögon glittrade av bus och innan jag hunnit stoppa henne rusade hon iväg till Lasse och de andra.

När hon flåsande kom fram till biljardbordet de placerat sig vid stannade hon tvärt och spände ögonen i Lasse. ”Jag tror du gillar Anitha och tycker att du skall be henne om ursäkt. Hon blev faktiskt ledsen.” Mia väntade inte på svar, bara stack iväg lika snabbt som hon kom dit. När hon sprungit några steg stannade hon och vände sig om. ”Jag tycker Smulan är ett gulligt namn…så det så.” Lasse stod blodröd i ansiktet och visste inte riktigt var han skulle titta.

Några veckor senare spelade jag min livs första fotbollsmatch