”Hupps! Hey!” Killen som fångat mig när jag snubblat på mattkanten och varit på väg nedför stentrappan log stort och visade en lång rad perfekt radade tänder. De gröna ögonens svarta pupiller vidgade sig och han vätte läpparna med tungan. Min väninna tittade snabbt på mig med en menande blick, och jag visste precis vad hon ville säga. Jag hade snubblat fram genom livet sedan jag lärde mig gå, och mängden av vita smala ärr på knäna var ett bevis på att det här inte var någon engångsföreteelse. Jag ställde mig upp och studerade killen framför mig som med glittrande ögon signalerade sitt intresse. ”Thank you. My name is…” Skrattande sträckte han fram en smal hand. ”Jeg är dansk. Jag heter Kim og di her är Olov.” Kim pekade på kompisen som kom nedför trappan. ”Hej!” Blygt räckte jag fram handen till den nyanlände och tittade honom rätt in i ögonen.
Det är en ovana, eller rättare sagt vana jag har. Om man tittar folk rätt in i ögonen så inbillar jag mig att man kan se om de är ärliga eller ej.
Nåväl, jag och Susanne slog följe med grabbarna ned till restaurangen och åt lite pizza. Det tog inte många timmar innan vi fann ut att stället vi hamnat på var mycket underligt. Rumänien hade haft en elak diktator vid namn Nicolae Ceauşescu, och stället vi nu befann oss på hade varit hans privata ö. De som jobbade där bodde på hotellen. Runt omkring oss gick beväpnade vakter för att inte man skulle bli rånad. Situationen var minst sagt udda.
Kvällen kom och nattens mörker sänkte sig snabbt så att det blev så svart att man inte ens såg handen framför sig. Det pirrade i magen av äventyrslusta och jag hade skymtat den danska killen flera gånger på stranden, men inte vågat ta kontakt.
Jag och Susanna klädde oss och gick ned till discot. Vi köpte varsin drink och gick upp på dansgolvet som nästan var tomt.
Efter bara en liten stund kommer Kim och hans kompis in genom dörrarna och banar sig väg fram till oss. När vi går till bordet för att vila sätter han sig jämte mig och inleder operation superflirt.
Ja jisus vad han kunde charma den pojken. Mitt stackars hjärta hade inte en chans, och innan kvällen var över låg jag i hans armar kär upp över öronen med vilda planer på att flytta till Danmark.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Oj det var en snabb förälskelse! Visade sig vara positivt att snubbla mycket :-D.
SvaraRaderaJa ibland är det bra att snubbla.
SvaraRaderaEffektivt berättat som vanligt. Är Ceauşescus privata semesterö numera tillgänlig för allmänheten? Tyckte det kändes lite oklart det, men det kan du enkelt fixa till om du tycker det behövs.
SvaraRaderaHaha
SvaraRaderaJa snubbla på, men nu behöver väl du inte det.
Tomt dansgolv och de måste ändå bana väg? Bra realistiskt berättat med en vardaglig ton i texten. Föredömligt kort för att vara du :).
SvaraRaderaTur med snubblandet, kan man säga!
SvaraRaderaJag tycker du skriver bättre och bättre och bättre. Fin ton i berättelsen.
SvaraRadera