Det är en ovana, eller rättare sagt vana jag har. Om man tittar folk rätt in i ögonen så inbillar jag mig att man kan se om de är ärliga eller ej.
Nåväl, jag och Susanne slog följe med grabbarna ned till restaurangen och åt lite pizza. Det tog inte många timmar innan vi fann ut att stället vi hamnat på var mycket underligt. Rumänien hade haft en elak diktator vid namn Nicolae Ceauşescu, och stället vi nu befann oss på hade varit hans privata ö. De som jobbade där bodde på hotellen. Runt omkring oss gick beväpnade vakter för att inte man skulle bli rånad. Situationen var minst sagt udda.
Kvällen kom och nattens mörker sänkte sig snabbt så att det blev så svart att man inte ens såg handen framför sig. Det pirrade i magen av äventyrslusta och jag hade skymtat den danska killen flera gånger på stranden, men inte vågat ta kontakt.
Jag och Susanna klädde oss och gick ned till discot. Vi köpte varsin drink och gick upp på dansgolvet som nästan var tomt.
Efter bara en liten stund kommer Kim och hans kompis in genom dörrarna och banar sig väg fram till oss. När vi går till bordet för att vila sätter han sig jämte mig och inleder operation superflirt.
Ja jisus vad han kunde charma den pojken. Mitt stackars hjärta hade inte en chans, och innan kvällen var över låg jag i hans armar kär upp över öronen med vilda planer på att flytta till Danmark.
Oj det var en snabb förälskelse! Visade sig vara positivt att snubbla mycket :-D.
SvaraRaderaJa ibland är det bra att snubbla.
SvaraRaderaEffektivt berättat som vanligt. Är Ceauşescus privata semesterö numera tillgänlig för allmänheten? Tyckte det kändes lite oklart det, men det kan du enkelt fixa till om du tycker det behövs.
SvaraRaderaHaha
SvaraRaderaJa snubbla på, men nu behöver väl du inte det.
Tomt dansgolv och de måste ändå bana väg? Bra realistiskt berättat med en vardaglig ton i texten. Föredömligt kort för att vara du :).
SvaraRaderaTur med snubblandet, kan man säga!
SvaraRaderaJag tycker du skriver bättre och bättre och bättre. Fin ton i berättelsen.
SvaraRadera