TEMA Svärta ner

Erik började med att noga kontrollera spisen så att den inte hade sprickor eller andra defekter, sedan slog han upp numret till traktens bästa vedspismakare och frågade om det var möjligt att få tag på delar till den gamla husqvarnan. Skrattande berättade mannen att det visst fanns delar, men att det ibland inte riktigt lönade sig att byta ut delarna. Erik tackade för informationen och lade på luren.


Han stod en lång stund framför den slitna gråsvarta spisen och funderade med handen på hakan. Sparkade på hörnet på spisen, och svor till när smärtan av tårnas hårda kontakt mot ytan exploderade upp mot hjärnan. Han drog med handen över ytorna på de skrovliga, rostiga plattorna som en gång tjänstgjort som tillagningsplats av farmoderns mat.

Plötsligt bestämde han sig för att göra det i alla fall. Själen i spisen var så ädel och vacker att Erik ville göra allt för att försöka rädda den, och kanske till och med använda spisen.

Han hämtade en stålborste och gned frenetiskt fram och tillbaka över den svartgråa ytan. Svetten lackade och sotflagor flög omkring i det lyxigt inredda köket. När han några timmar senare om igen gick igenom spisen för att leta sprickor log han lättat efter att ha konstaterat att allt var i toppskick.

Nästa steg var att täta mellan alla delar med pannkitt. Det tjocka pekfingret trycktes in i alla skrymsler täckt av den salvliknande massan. Efteråt torkade Erik bort allt det som var överflödigt med kökstrasan. Elin skulle bli vansinnig när hon hittade trasan, men han tog det som fanns närmast. Förresten skulle hon säkert mjukna när hon såg vad han använt den till.

Erik hämtade påsen med lerbruk och påsen med järnfilsspån, och blandade det noga innan han försiktigt lade ett ca 3 cm tjockt lager över hela ugnstaket. Efteråt hällde han järnfilsspånet som fanns kvar i påsen över alltihop och avslutade det hela med att klappa försiktigt på det. Nästan andäktigt ställde Erik tillbaka brännjärnet så att leran skulle formas rätt.

Några dagar senare stod Erik framför spisen med en burk spissvärta i handen. Han hämtade en pensel och drog ut svärtan med långa, mjuka drag. Den blev som ny.

En dag senare smög Erik upp tidigt på morgonen och polerade vedspisen med ett gammalt örngott som han tiggt åt sig av Lina utan att berätta anledningen.

När hon kom upp lite senare och såg vad han gjort kramade hon om honom hårt, hårt. ”Jag vet att farmor skulle ha blivit så glad om hon levt. Hon hatade att köpa nytt, och älskade sin gamla spis. Sommarhuset skulle liksom tappat en del av sin själ om vi kastat den. Tack kära bror för att du så envist jobbat med den trots att jag varit tveksam.