Dagboksinlägg 2 jan. 2011

Inatt tillbringade jag större delen av natten i sonens växasäng. Jag fick litegrand skrivet innan Hampuz skrek högt på mig från rummet. Klockan var ju två på natten, så det var bara att gilla läget och ge upp skrivandet.

Efter en film käkade vi frukost som var hyfsat lugn eftersom barnen var hungriga. Tre barn kan orsaka smärre kaos ibland, och jag river mitt hår i förtvivlan över att äldsta sonen envisas med att sjunga samtidigt som han äter, och lillasyster skrattar så att hon gråter. Lilleman vill inte vara sämre och ställer sig upp i barnstolen för att sjunga det hemskaste han vet. "Bajskojv, bajskojv...ha, ha,ha"

Jag hyssjar och bannar, lyfter bort Razzel och bannar ännu mer. Samtidigt har jag väldigt, väldigt svårt att hålla mig för skratt. De är ju rätt charmiga när de bjuder på liveshow.

Dagen innebar som vanligt skottning, och när vi skulle plocka bort ytterligare en ställning trampade jag fel, och föll i trappan med en snygg kullerbytta till följd. Med värkande höft låg jag stilla några sekunder för att känna efter om jag höll, och tro det eller ej...det gjorde jag.

Nu på kvällen när barnen är nattade har jag ju tid att känna efter, och...nja...helt och hållet klarade jag mig INTE. En blålila nyans börjar skönjas och det värker som attan i min stackars höft och handled.

Jag skrev lite på manuset idag när Peter roade våra små med att spela Svartepetter...dessvärre är Razmus en rysligt dålig förlorare och skriker högt varje gång han får den hatade svarta killen. Jag kan inte låta bli att lyssna och tappar koncentrationen varje gång det händer. Peter lessnar till slut på flygande kort, och argsinta barn och lägger ihop spelet.

Inatt är det tänkt att jag skall fortsätta skriva. Jag längtar så...