Plötsligt började Petra gapskratta själv och vände sig mot Sanna med öppna armar. De rullade omkring i snön och såg ut som två snögubbar när de reste sig upp. Sanna som inte alls var lika pratglad som sin flickvän tittade en lång stund på Petra, borstade av sig snön och slog ut med armarna. ”Du sade ju att du tyckte om snö? Det var ju faktiskt en av orsakerna till att vi hade semester i somras. Minns du att jag propsade på att vi skulle åka bort i vinter istället? Ta alla semesterdagar på en gång och åka till Thailand? Minns du det?”
Petra hängde med huvudet och nickade. ”Mm, men hur skulle jag veta att vi skulle dränkas i eländet? Och förresten tycker jag att det är synd att lämna Sverige när vi har sommar. Det är så vackert här, och ibland är ju temperaturerna nästan lika höga som utomlands. Min chef skulle nog inte gå med på att jag stack iväg sådär länge när det är julrush. Det är bästa tiden på året enligt honom.”
Sanna drog suckande upp axlarna i en hjälplös rörelse. ”Det är nog inget att göra åt tyvärr. Det är bara att gilla läget.” Hon fortsatte skottandet och hummade under tiden på Jingle Bells.”
Petra började sjunga och snart stämde Sanna in i sången. ”Jingle Bells, Jingle Bells….”
Allt blir enklare med lite sång.
SvaraRaderaSnart är det över....Om fem månader har vi barmark här uppe!
SvaraRaderaViss verklighetsanknytning? Gillar.
SvaraRaderaLätt att identifiera sig med.
SvaraRaderaBekant situation
SvaraRaderaJa verkligen lät att känna igen sig i.
SvaraRaderaFörutom relationen,skottandet och det andra.
;)
Ja denna snöiga vinter. Inget att gnälla över, för den är ju som den är, men ändå... Snyggt hopfogat av tre teman.
SvaraRaderaTack för din kommentar till min puff. Skaka om ungarna tänkte jag också, men texten är helt fiktiv och jag valde medvetet att låta henne spela offerrollen i familjen.