Med smala fingrar finfördelade han mitt livsverk…bröt itu det till små, nästan osynliga partiklar.
Mannen plöjde igenom blad efter blad, ratade det jag skrivit med små fnysningar.
Skrattade ibland åt orden som stod skrivna med skrivstil.
”Du måste lära dig att använda dator lilla vän” sade han
”Släppa din envishet att skriva för hand”
Mannen sköt bak kepsen och kliade sig i huvudet med road min.
”En del går att använda, men det mesta är trams.”
En pirrande känsla av glädje bröt fram i mitt bröst
Andlöst svävade jag några sekunder i ovetande
Hoppfullt knöt jag händerna mot mitt bröst
Kände hur pulsen arbetade på övertryck
”Vill ni ha det?”
Jag flämtade fram orden.
Jag såg i ultrarapid hur mannen sträckte fram sin hand och jag lyfte min.
”Lektören får hjälpa dig, sedan blir det nog bra.”
På lätta fötter sade jag adjö och virvlade ut från bokförlagets kontor.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Kan tänka mig att det är självupplevt :)! Tror jag att du studsade ut på rosa moln! :)
SvaraRadera