TEMA Tilltar

”Ovädret tilltar och väntas fortsätta. Ovädret över södra Sverige har fortsatt ställa till problem under dagen, med både trafikolyckor och ...” Petra klickade av radion.
Hon ville inte höra mer. För sjuttioelfte gången bannade hon sig själv för att hon inte varit mer envis. ”Helvete!” Kaffekoppen tippade över tidningen hon försökte läsa, och den bruna vätskan sjönk snabbt in i de svartvita bokstäverna.

Petra plockade upp mobiltelefonen och tryckte på siffran 1. Det var ju det han blivit med tiden…mannen som just nu befann sig ute på vägarna i kaoset. Nummer ett i hennes liv.

Alla de andra karlarna som svärmat runt Petra raderades bort ur både telefon och liv. Kvar fanns Henrik…ljushårig och kraftigt byggd. De flesta som träffade honom antog att han var en sådan där gymkille som ägnade all ledig tid åt kroppen. De kunde inte ha mer fel.

Även Petra hade haft det i tankarna första gången de träffades. Av den anledningen höll hon ganska låg profil och sneglade i smyg på honom hela kvällen.

När discjockeyn startade sista låten för kvällen gick hon mot garderoben i sällskap med vänninorna och var inte alls beredd på det som hände. ”Åh nej…försök inte!” Henrik lyfte henne upp i famnen och bar henne tillbaka till lokalen. ”Nu har jag spanat in dig hela kvällen och inte vågat bjuda upp dig.”

Han ställde ned Petra på golvet som var lite omtumlad av påhoppet. ”Får jag lov?” Henrik böjde sig i en graciös bugning. Efter den natten blev livet aldrig mer sig likt för Petra.

Henrik flyttade in i hennes lilla lägenhet efter bara två veckors dejtande, och förförde henne gång på gång genom att läsa upp vackra dikter som han totat ihop. Den ena själfullare än den andra.

Henrik var lastbilschaufför liksom sin salig far och hade tagit över åkeriet med sin tvillingbror. Det tunga arbetet gjorde honom stark, och eftersom föräldrarna var bönder fick han motion på naturligt vis.

Som av en magisk kraft drogs Petra till radion och klickade på den igen. Med stigande fasa lyssnade hon på den monotona rösten. ”Stora stormbyar närmar sig väg 225 och polisen ber allmänheten att stanna hemma. Snökaoset orsakar stora förseningar. Mobilnätet fungerar ej över vissa områden, men militären är på väg ut till förorterna med förstärkning.”

Petra kramade telefonen så hårt att händerna vitnade. Mobilen hade varit den ständiga länken mellan henne och Henrik. Nätterna blev inte så tomma när de kunde prata via den. Henrik åkte ofta genom hela Sverige för att köra vidare till andra länder.

Plötsligt hörde hon stampande på bron, och en nyckel som sattes i låset.

Kommentarer

  1. Väldigt bra dramatisk uppbyggnad. Lätt att leva sig in i texten med, gillade hur kaffet sjönk in i bokstäverna.

    SvaraRadera
  2. Vädrets makt över vår tillvaro. Vem står på bron? Cliffhanger

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg