Efter ett antal timmar på Vildmarksmässan är jag rätt trött i mössan. Det vimlade av människor där, och barnen både red på galna mekaniska tjurar och klättrade på klättervägg.
Vi tog med oss barnens älskade barnflicka Rita som hängde med på det mesta, och visade sina balanstalanger högt uppe i det blå samtidigt som hon flirtade med killarna som höll i selrepen.
Det känns som att största delen består av fiskeutrustning, och i dagsläget måste jag väl erkänna att mitt brinnande intresse för fiske blivit ordentlig vattnat av barn, barn och skrivande. Den där rogivande känslan av att sitta i en båt med ett flöte guppande timme efter timme har bytts ut till långa flow av skrivande.
Jag mötte min gamla ungdomskompis Ante som förlorat 40 kg och hade antagit ny skepnad så att säga. Jättekul att ses, och minnena av vår tid dundrade fram i vild galopp i skallen när vi skilts åt.
Vi har till och med bott sambos ett tag…nja, nu var vi ju inte ensamma…det var två killar till med i boendet. Har aldrig haft så roligt och frågan är om jag någonsin kommer att få det.
Några minuter senare sprang jag på Danne och hans söta tjej Anna. Vi stod och språkade om gamla tider, och jag luskade lite hur mitt gamla ex Mattias hade det. Tyvärr har vi ingen kontakt idag, men det värmer mitt hjärta när jag hör att han har tjej och två barn. Det var ju det han längtade efter.
Jag fick Danne att rodna som en tomat när jag berättade för hans tjej om pojkvännens forna djupa längtan efter att träffa en tjej. Naturligtvis blånekade Danne att så var fallet, men…han rodnade, så jag vet hur det ligger till.
Igår skrev jag massor i boken, och sakta men säkert är det någon annan som tar över mina fingrar och producerar sida efter sida utan att jag har så mycket att säga till om.
Jag läser om skalven och förfasas över hur grym moder natur kan vara ibland. Snacka om att vara utlämnad när något sådant där händer. Marken skakar och vattnet blir konfyst.
Nu spelar Peter coronne med ungarna och Rita medan jag skall ta itu med dagens skrivpass.
Ha det gott!
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.