Jag ser så väl bilden framför mig hur livet skall levas, och hör alla repliker. Som en vision av något högre hänger den inuti en såpbubbla i luften. Så lätt att döda och sudda ut, men likväl kvar som en ständig påminnelse att allting går om man vill.
Jag har en ide´ hur allting skall sägas och formas, men kan bara stillatigande se på när ödet stöper mig i en förutbestämd form av människa.
Skrikande vaknar jag natt efter natt och famlar efter pennan för att snabbt skriva ned det jag drömt i tanke att förverkliga.
Månvarv efter månvarv reser jag mig för att lämna och göra som jag vill, men stoppas av andras liv. Längtan pyser ut genom brustna porer och förseglar illusioner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
Bra
SvaraRaderafint om att skapa
SvaraRaderamycket bra
SvaraRaderaFrån idé till något bra och läsvärt :)!
SvaraRaderaGillar det där om hur längtan pyser ut genom brustna porer. Bra!
SvaraRaderabra sagt, "reser jag mig för att lämna och göra som jag vill, men stoppas av andras liv", verkligen kraftfullt.
SvaraRaderaBra text om skapande och längtan.
SvaraRadera