Det var lite segt när klockan ringde imorse. Jag kom inte i säng förrän klockan närmade sig två. Som vanligt flyter texten alltid bäst när husets invånare sover, och jag drack cocacola för att hålla mig vaken.
Idag finns ett gästinlägg av mig på Sanna Juhlins blogg som du når på http://sannamarie.bloggspace.se/1525631/Gastbloggare-nr-13-Anitha-Ostlund/
Solen lyser intensivt, och färden hem efter att jag lämnat småskruttarna ger mig rysningar när vackra landskap passerar för min blick. Vilken enorm lyx det är att bo som vi gör. Jag kommer inte att lämna Grödinge förrän jag gör det liggande på bår.
Hm, ja så kom vi in på det där med döden.
Vår älskade dagmamma som barnen haft i flera år har haft cancer ett längre tag, och nu mår hon riktigt, riktigt dåligt. Mitt hjärta värker av sorg, och lilla Zabine storgrät igår kväll efter att hon blivit informerad om att Monica var döende. "Jag vill inte att hon skall dö." skrek hon förtvivlat och vi fick sitta en lång stund och förklara att alla dör. Hundar, katter, pappa, mamma, ja allihop...
Men jag som har lite av det norrländska seendet i mig sade lugnt att "Du kommer ju att träffa henne igen, ellerhur? Du minns väl hur det var med din låtsaskompis Anna?
Zabine nickar ivrigt med huvudet och ser gladare ut när jag påminner henne om hennes förmåga att se döda människor. Något som jag inte alls ser som konstigt.
Hon torkade tårarna och rullade ihop sig till en boll, och somnade på bara några sekunder.
igår brakade min laptop tillfälligt, men harklade sig och startade snällt upp efter att jag tvångsavstängt den. Sådant där får mig att ta mig i kragen och spara allt jag skriver på en extra hårddisk. Som extra åtgärd skriver jag ut allt på papper och sätter in i pärmar, för jag litar inte riktigt på datorer. Det lutar mer åt det gamla goda...svart text på vitt papper.
Nä nu skall jag stänga av internet, surfa in på arbetsförmedlingen och kika efter jobb, sedan skriva skrivpuff och efter det skriva, skriva, skriva.
Ha en härlig dag!
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
du verkar ha en bra dag framför dig, härligt.
SvaraRadera