Hampuz var sprudlande glad över vår dag tillsammans och pratade i ett om allt vi gjort(hm, vi pratade mest, och väntade i bilen på att få komma in på ställen). Han klargjorde för storasyster Zabine att han minsann dragit vagnen inne på Icabutiken själv, och att vi varit på Macdonalds och ätit milkshake.
Hampuz viftade i luften med den röda plastbilen som följt med i Happy meal paketet, och storebror ångade av ilska att han bara gått i tråkskola.
Efter mellis var det dags för läxläsning med Razmus. Jag ljuger om jag säger att det gick lättvindligt, snarare först åt skogen för att efter lock och pock, irritation och hot glida över till att han försökte, lyckades och östes över med beröm från mamma som var alldeles rådlös kvarten innan.
Granntjejen som är jämngammal kom cyklande och ville ha med oss hem. De hade fått kattungar, och vi har ju pratat lite löst om att skaffa en råttkatt som kan ta hand om alla våra möss vintertid.(Att jag sedan länge önskat mig en liten gullsnutta som kurrande ligger i mitt knä är en väl förborgad hemlighet, så Sch...säg inget.)
Nåväl, som väntat tog kattungarna alla våras hjärtan och smalt dem till dallrande gele och skapade längtan efter mjuka tassar, och gulliga mjau.
Underverket vi kikat på heter Kattiz, och det passar ju jättebra eftersom vi i vår familj(barnen och hundarna) alla har z med i namnet. Det är något magiskt med den bokstaven tycker jag.
De har nyss öppnat ögonen och är bedårande allihop.
Idag blev det inget manusskrivande eftersom jag rännt omkring och gjort en massa ärenden.
Bland annat har jag besökt Botkyrka kommun och fått tips om en länk att söka arbete på, och hon lovade också att skicka mig ett utdrag på adresser till samtliga rektorer i kommunen för att jag skall kunna mejla dem.
Jobbsökandet går trögt, men jag skickar in lite ansökningar till butiker mm. De flesta skakar på huvudet redan när jag berättar hur gammal jag är, men de slår ifrån sig rejält när jag talar om att vi har tre barn under tio år. Ibland kan man tro att jag är pestsmittad.
Varför kan ingen istället se resursen i att ha fostrat tre skruttungar, och simultanförmågan man besitter? Nä istället straffas jag för valet att stanna hemma och göra dem till tre underbara själar som skall berika världen med sin närhet.
Nä nu närmar sig klockan midnatt, dags att skriva...iallafall några rader.
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.