TEMA Mamma/ 29 maj

Med täcket över huvudet hörde jag dem bråka igen. Pappa kastade okvädingsord över mamma som svarade med gråt och spott. ”Tvi dig, tvi dig du elaka faan!” skrek hon och jag hörde köksluckorna öppnas och kastrullerna fara ned i golvet med ett högt skramlande. ”Tvi dig! Jag vill skiljas!” fortsatte mamma med rösten fylld av gråt.

En hård smäll i dörren, och en rivstart vittnade om pappas avfärd och jag vågade mig upp.
Mamma satt vid bordet i köket med armarna lutade i huvudet som hon lagt mot bordet. Hennes smala bara axlar skakade av förtvivlan.
”Mamma…hur…hur mår du? Är…är…allt okej?” Tveksamt närmade jag mig den lilla smala gestalten.
Hon samlade sig, och drog ihop sin röda morgonrock som passerat bäst före datum för länge sedan. Med röda ögon, och tårarna fortfarande rinnande på kinderna vände hon sig mot mig. ”Jag älskar din pappa Mia, men det här går inte längre. Jag flyttar idag.”

Jag svalde flera gånger och tog sats.”Mamma Petra jag älskar dig, och tycker det är så otroligt sorgligt att ni bråkar, men…” Jag väntade några sekunder. ”Jag kommer i alla fall att se dig som min mamma. Du har gett mig så otroligt mycket av dig själv…och…och…” Petra tittade ömt på mig och sträckte ut sin hand. ”Kom stumpan, sätt dig här hos mig.”

Hon sköt ut stolen så att jag kunde sätta mig i hennes knä.
Trots att jag var tio år fick jag plats där, men märkte snabbt att hon fick ont av min extremt tunna kropp som nästan skar sig ned i hennes lår. ”Mia du måste lova mig en sak. Vad som än sker i livet så får du inte behandla din kropp som du gjort förut. Aneroxi är inte att leka med.”

Hon vände upp mitt ansikte genom att sätta ett pekfinger under min haka. ”Även om jag inte är din riktiga mamma så bryr jag mig om dig lika mycket som om du skulle vara min egen köttsliga dotter. Glöm aldrig, aldrig det.”
Jag nickade med tårarna brännande bakom ögonlocken. ”Får…får…får jag träffa dig även om ni skiljs åt. Jag…jag…jag har ju ingen riktig mamma.”
Petra kramade mig hårt, hårt och vaggade mig sakta. ”Älskade lilla unge. Du får träffa mig hur mycket du vill. Det är inte dig jag vill ifrån min lilla dumsnut. Det är din pappa.”

Några timmar senare hade pappa återvänt och vi stod hand i hand vid trottoaren och tittade på taxin som for iväg med Petra inuti.