”Krakel, spektakel, kusin Vitamin, hängde och slängde…” Malin tittade på sitt verk och flinade. Nu skulle inte grannpojken William våga reta henne längre. Det var väldigt synd att Missan måste dö, men Malin kände sig tvingad till sådana här saker. Mobbningen hade eskalerat efter dagen då hon kissade på sig, och William var den värste…alltid den värste.
Hon knöt en rosett på det rosa presentsnöret som hon använde som snara runt halsen på den becksvarta katten, och puttade till henne så att hon svängde sakta fram och tillbaka. Den rosa tungan hängde ut genom ena mungipan, och blodet rann från huvudet där Malin slagit hammaren.
Egentligen skulle hon vilja stanna för att se klasskamratens min när han hittade sin älskade katt upphängd som en fågelskrämma i trädet, men Malin visste var gränsen gick och samlade ihop köttbullarna hon lurat till sig Missan med för att sedan med små hoppande steg gå hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
brutalt! hemskt för alla inblandade, och visst fattar man sympati för stackars flickebarnet...
SvaraRaderaGrymt spektakel. /Kalle Byx
SvaraRaderaTusen tack för bokvinsten! Rörd, stolt, glad och hedrad.
SvaraRaderaTyvärr klarade jag inte av att läsa din text idag. Tur att det var varningstext på den. :)
DJÄVLA UNGAR!!!
SvaraRadera