Peter frågar vad jag gör, och samtidigt som jag längtansfullt tittar in i den ännu varma sängen säger jag lite mindre hest. "Vi skall äta frukost."
Razmus kommer utspringande från sovrummet och ropar "Jag vill ha mitt Playstation, NU!"
Lugnt fortsätter jag duka samtidigt som jag fortsätter prata med Peter. Zabine och Hampuz kommer in i köket de med, och jag tecknar till dem att sätta sig ned.
Frukosten påbörjas innan jag ens lagt på luren, och med munnen full av mat säger jag "Hejdå hjärtat, puss och kram." sedan lägger jag på och fortsätter en något stökig frukost, där barnen är högjudda, och Razzel om och om igen tjatar om sitt Playstation.
Nåväl, det har varit borttaget i ungefär tre månader, så låt gå för att vi tar fram det igen...på prov...sist åkte det i golvet när en arg Razmus kastade det i vredesmod. Orsaken har jag glömt, för det vimlar av sådana dagligen. Snacka om att ha nerverna på utsidan..
Klädde på mig målarkläder och diskade medan jag väntade på att Rita skulle komma ned. Vi skulle måla boden hon och jag.
Men vad jag tänker och vad som blir är inte alltid sammanstämmande, hm...
Regnet kom och gick hela dagen, och när Rita dök upp bjöd jag på lunch eftersom vi åt sådan. Dagens lunch bestod av blodpudding med jordgubbssylt alternativt grillad kyckling med ris och currysås.
Mätta och belåtna kollade vi av vädret som fortfarande bestod av vatten i mängder. Bläh, jag som hade hoppats på lite sol för att hinna få det sista målat.
Rita bad mig hjälpa henne att göra en hemsida till mammans företag så vi tog tag i det istället. Den blev skitsnygg om jag får säga det själv, men jag skulle gärna vilja gå en kurs i webbdesign.
Bad förresten arbetsförmedlingen att få göra det, men fick till svar att det bara var långtidsarbetslösa och nyanlända till Sverige som fick gå det genom dem. Nu hör till saken att jag var arbetslös länge innan jag gick filmmanusskrivarskolan, och mycket väl fyller den kvoten INTE...ha, ha...Tanteloran bakom disken informerade mig att man måste ha varit sammanhängande arbetslös i över ett år.
Konstiga regler, och underligt nog överensstämmer de INTE med ALFA-kassans. Där har jag tagit ut alla mina dagar snart...och att jag pluggat mellan spelar ingen roll.
Om ca 200 dagar blir jag utförsäkrad om jag inte hitta något jobb. När man har barn får man ju 150 dagar extra. Utan dem hade jag blivit utkastad om femtio dagar, och då hade det varit krisläge, eller...nja...lite komplicerat om man så säger.
Hampuz är fortfarande snorig som attan och har samma envisa rethosta som precis lämnat mig. Ovanpå det har stackaren trassel med magen. Han är ofta utsatt min lilla sistfödde, och har ett barn snuva på dagiset så hoppar bakterierna direkt på honom.
Rita och jag gav upp alla målningstankar och hon gick hem för att slöa framför teven, trött som alla ungdomar brukar vara...ha, ha...sådan var inte jag som ung. Det bodde ett kvicksilver i mig på den tiden, och i dagsläget har väl energin mattats ut lite.
Barnen har klätt på sig pyjamas och Peter ringde precis. Han vill spela spel med ungarna ikväll. Återstår bara att se vad de vill göra. Ibland har de andra tankar än vi.
Jag skall skriva inatt igen, och hoppas kunna fortsätta bokmanuset senast nästa vecka.
Just nu pågår ett projekt till Ica-kuriren tävlingen och till UMEÅ-tävlingen. Var skall jag hitta tiden till allt?
Ha det
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.