Nummer sex innebar just det. Ett krogbesök med sex till efterrätt. Jag behövde sällan leta någon, de kom fram presenterade sig, bjöd på några drinkar och bjöd hem mig. Aldrig, aldrig gick vi hem till mig. Min lägenhet är mitt tempel. Doften av dig känns ännu på huvudkudden som jag vägrar att tvätta.
Nummer fem var nog det trevligaste, ett bubbelbad med tända ljus stående efter badkarskanten, och på toalettsitsen. Det blanka golvet glittrade i ljusskenet, och mina rynkor tedde sig då inte fullt så djupa.
Nummer fyra innebar ständig ångest för min del. Att stå på en scen och sjunga tillhörde inte mina favoritintressen, men karaoken var ett sätt att bli av med spänningar, och ibland lät det faktiskt rätt bra. Med några drinkar i magen blev det lättare.
Nummer tre var precis så tråkig som siffran, städning av lägenheten, till och med översidan av fönsterkarmarna och tavelramarna fick sig en duvning.
Nummer två innebar helt enkelt att bara vara, sitta på en filt sommartid ute bland folk och titta på barn som leker i sanden, och människor som drar in magen och skjuter ut brösten när de passerar. Vintertid åkte jag ut i skogen, satte mig på en stubbe och såg hur snön föll. Då och då gästade jag en backe full av skrikande ungar som åkte bob och pulka.
Nummer ett var för mig ett nästan oöverstigligt hinder, ringa dig…du som stampat på min kärlek, manglat runt den med starka nävar och spottat mig i ansiktet. Jag ville bara höra din röst…höra dig säga mitt namn.
Utan tärningen skulle jag ha greppat en kniv och skurit mig längs blodets heliga tråd. Lämnat mina vänner som full av frågor gråtande skulle vända sig till medier som efter att ha tagit bra betalt svamlade om allt möjligt. Det är bra avans på sådant där. Människor söker svar, och belönar den som har dem rikligt.
När ångesten äter sig in i hjärtat blundar jag och tänker på dig, att du kanske kommer tillbaks, älskar mig som förr. Det måste du….annars dör jag.
Tittar in och hälsar på! :D
SvaraRaderaTack för vänlig kommentar hos mig!