”Amanda har det bra hos mig. Du behöver inte anstränga dig längre. Vi klarar oss utan dig.” Ett lågt ritschande hörs, och prasslet från något som han tar fram. ”Skriv bara på så slipper du oss sen. Svårare är det inte.”
Amanda sitter tyst och lyssnar på vad han säger, och undrar vad som händer.
Det enda hon vet med säkerhet är att lägenheten de bor i ligger några gator bort, och att hennes älskade nalle Ludde sover i den underliga sängen där.
Tanten som hyr ut till pappa luktar både armsvett och gammalt matos, men verkar vara snäll och har bjudit Amanda på godis flera gånger.
En dag hittade pappa några slitna röda leksaksbilar i förrådet intill, och frågade om det var okej att Amanda lekte med dem.
Tanten såg ledsen ut och nickade, men det kändes som om hon inte ville att någon skulle använda dem, så Amanda lade tillbaka dem på hyllan.
”Kom inte och säg till mig att jag är kärlekslös!” Pappa skriker till mamma som snyftar något ohörbart. ”Du vet inte ens vad kärlek är.” fortsätter han och rösten blir lite mjukare. ”Din dotter är det underbaraste som finns. Om du bara tog dig tid att lära känna henne så…”
Mamma avbryter honom och mumlar ”Jag vet, men min karriär…”
”Det enda du tänker på är pengar!” säger pappa innan hon avslutat meningen. ”Jag vet att pengar är bra att ha, och håller väl delvis med…men…snälla rara du…Amanda är redan åtta år….snart kommer hon inte ens att ha lust att umgås med oss.”
Amanda hör mammans hasande steg, och hur hon tänder en cigarrett. Pappa exploderar av ilska.
”Ibland undrar jag hur du kan vara med i Greenpeace samtidigt som du blossar på de där giftpinnarna. Jäkligt underlig inställning till vad som är bra!” Rösten glider mellan ilska och förtvivlan. Han slår med handen på köksbordet, och Amanda håller för öronen.
”Helvete, Anna…skriv bara på. Dina behov har alltid gått före mina och Amandas, men jag går inte med på det längre. För hennes skull måste jag göra något.”
Mamma släcker cigarretten i kranen med ett fräsande, och sätter sig vid bordet.
”Tack Katja, vi finns på den här adressen några veckor, sedan är tanken att Amanda och jag skall dra iväg utomlands. Ja, med din tillåtelse förstås.” Han reser sig upp, och går ut i hallen. ”Har du invändningar kan du väl komma med dem nu. Din dotter behöver lugn och ro, och tanken är att vi skall resa jorden runt.”
Amanda drar efter andan. Resa bort? Men…hur skulle hon då kunna leka med sina skolkamrater? Amanda öppnar vedlåren och kliver ur den…
Gillar när du följer ett barns perspektiv, du har ofta barnen med i dina texter, det märks att du intresserar dig för vad som händer med dem när de vuxna tar konstiga beslut. Bra!
SvaraRadera