Liggare – gästbok, logg
Ett högt plingande väcker mannen som halvsover i en obekväm trästol som skulle mått bra av en limklick eller två. Han sätter sig upp, och plirar med sömntyngda ögon på kvinnan som står vid disken.
Daniel piggnar snabbt till, och svärmar som ett bi runt henne medan hans mun går i ett. ”Hej! Välkommen till hotell Falcon, kan jag ta din väska, vill du ha ett rum? Jag har ett som ligger mot sjön, men då måste du…”
Hon håller upp handen för att få honom att sluta prata, och ler. ”Ett rum tack. Helst mot bakgården.”
Hennes röst är hes, och doften av liljekonvalj sköljer över Daniels näsa när hon lutar sig mot disken. ”Finns det ett badhus i närheten?” Kvinnan drar med handen över en knut gjord av flätat hår.
Han ställer sig så nära han vågar, och studerar hennes perfekta profil medan ena handen tar en penna och andra plockar fram en liggare. ”Det finns ett litet en kilometer härifrån…” Daniel lägger pennan mot sidan. ”Jag…jag kan skjutsa dig om du vill. Hur var namnet?”
Kvinnan lägger sin hand på hans några sekunder. ”Smith, kalla mig Smith.” Hon tittar runt i den tomma lobbyn och viskar i hans öra. ”Du får gärna skjutsa mig dit, men jag varnar dig. Det kan bli hett. ”Hon lägger pekfingret under hans haka och öppnar kappfickan där ett svartglänsande vapen förvaras. ”Men du är väl inte rädd för någonting?”
Daniel sväljer några gånger innan han svarar. ”Nej, men…”
Kvinnan pussar honom lätt på kinden och smeker hans arm. ”Bra, jag behöver en modig karl. Mitt namn är Lola förresten, Lola Smith…nyss hemkommen från New York efter femton år där.” Hon tar emot nyckeln med pekfingret och tummen som en pincett, sedan trippar den nätta varelsen iväg mot sitt rum.
När Daniel hör skottljud en stund senare skyndar han sig uppför trapporna, och hittar till sin förskräckelse Lola översköljd av blod.
Men hon lever fortfarande och andas häftigt. ”Hannes, Hannes sköt mig.” Orden stöts fram ur den vackra munnen, och han ser hur blodet pumpar ut genom ett hål i bröstet, och ett annat vid låret.
Polisen går igenom hennes tillhörigheter och frågar ut Daniel som försöker erinra sig om han missade några tydliga tecken på att hon var förföljd, men minns inget speciellt. ”Hon hade pistol” säger han och möter polismannens blick. ”En silverfärgad, rätt stor sak…”
Blinkande lampor talar om att ambulansen har en last, men inte att den som ligger där är död.
Daniel skakar när han sätter sig på stolen, och doften av svett far upp i hans sinne. Han lägger händerna över huvudet, och sträcker ut de långa benen. Snart sover han och drömmer söta drömmar om vilt sex med Lola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.