Naurligtvis gick vi till BVC, men de skrattade och sade att lillflickan var så inne i att lära sig prata att hon "glömde" bort att kolla var hon gick.
Nåväl, en läkare ordinerade oss att köpa en studsmatta, och voila...tre månader senare hade vi en tös som var bra mycket stadigare på benen, och visst händer det att hon snubblar, men det är för att Zabine drömmer sig bort till ängelvärldar, prinsessor och Barbies, eller för att hon tittar efter blommor att plocka till sin kära mamma.
Den gamla studsmattan är numera kasserad och utbytt till en nästan dubbelt så stor (den är 4.26 i diameter) och Lilleman som hoppat på den sedan bäbisstadiet är stadig som en klippa. Inga snaverier där inte. Om det beror på mattan låter jag vara osagt, men jag har mina aningar.
Jag fick också en sån där liten studsmatta när jag var liten, men jag snubblar fortfarande ibland. Min mamma är likadan, hon blev kallad "Skrapnos" när hon var liten. :)
SvaraRaderaJag snubblar också, och springer in i saker hela tiden, så arvet gör nog sitt till.
SvaraRaderaEn liten bakom huset så inte grannarna ser kanske jag ska skaffa då. Tror det hjälper faktiskt. Gå i skog är också nyttigt för barn.
SvaraRaderaDrumalex
SvaraRaderaInnan studsmattan fanns gick jag i skogen med mina barn dels för njutningens skull, men även för att få balans i livet.
Bra råd! Verkar funka :-).
SvaraRaderaHärlig historia att minnas tillbaka på! Man blir varm av den!
SvaraRadera