TEMA Hastighet - 21 juli

Världen svischar förbi utanför bilrutan, och Tea kan inte göra någonting åt situationen. Bakbunden med munkavle, och fötterna hårt pressade intill varandra av bältet som dagen före inhandlats i en boutique. Håret är intrasslat i sig själv, och några länkar har råkat hamna i knuten männen knöt.

Underligt hur extremt fort en situation kan vändas från lycka till skräck.

   Tea hann inte ens stänga av gasspisen när ytterdörren exploderade, och flisor flög in i lägenheten. Hon hann tänka på barnen som var i tryggt förvar hos pappan, annars var hennes hjärna nollställd. Inte en enda fundering for igenom den…bara ett kallt konstaterande att dörren var trasig.

   Hon antar att käken gått sönder eftersom den värker så infernaliskt, och blodet som rinner ned över ena ögat kommer ju någonstans ifrån, men hon kan inte erinra sig att de slog henne i huvudet. Eller…?

Bilen saktar ned och Tea andas snabbare, paniken är inte speciellt långt borta. Förardörren öppnas och slängs igen, hennes dörr öppnas, och starkt solsken möter hennes igensvullna ögon. Vätskan de kastade på henne då de steg in i köket luktade fränt, och Teas impuls att hiva den brännheta vätskan i kastrullen mot dem hade mötts av ilska och slag.

Hon hinner inte tänka så mycket mer innan mannen sliter ut henne genom dörren med benen före. Huvudet slår i både bilens tröskel och marken, och Tea kvider av smärta.

   Mannen är helt svartklädd, ganska krallig och bär glasögon. En lång blodig reva pryder hans kind, och på fingrarna bär han en massa ringar som liknar de Noa har.

”Din jävla häxa, se vad du fått mig att göra. Din älskade man beställde ett snyggt mord av dig vet du det? Han betalade bra. Misshandel av kvinnor ligger inte för mig, sådant finns det alldeles för mycket av. Ett skott i huvudet, sedan morsning goodbye. Det var min plan.” Mannen andas häftigt, och ser medlidsamt på Tea. ”Kunde du inte ha lämnat ditt svin till karl? Ett mord är lite väl häftigt för att få en miljon. Ha, för det får man ju ingenting i dagens läge. Din man sade att du var god för två miljoner, men jag har kollat, och tyvärr damen så sitter det just nu en prislapp på ynka en mille på dig. Av det är femtio procent mina.”

Han drar med handen över Teas blödande huvud. ”Sorry för det där, men jag har faktiskt ingen lust att bli kokad. Din lilla idiot…vad trodde du egentligen? Kokhett vatten räcker inte långt mot en pistol.”

   Mannen möter Teas blick för första gången, och grimaserar. ”Faan jag börjar bli blödig. Just nu påminner du mig om min sommarkatt när vi återvände till landet efter två veckors bortavaro. Lika ynklig och mager. ”Gud vad jag grät när pappa sade åt mig att lämna henne. Min lilla sötnos som sovit varje natt intill mig i sängen. Han var grym på många sätt min far…ja han tvingade mig och syrran att säga det till honom. Inte pappa, det var ett modernt påfund enligt honom.”

Små regndroppar möter vit hud, och mannen tittar upp mot himlen. ”Åh nej, inte det också, vi får skynda oss.” Han sliter av Tea tejpen över munnen, och en tunn sträng av blod rinner nedför hennes haka från såret på läppen.

   ”Jag…kan…betala…” flämtar hon, och har svårt att få rösten att hålla. ”Jag har pengar på ett hemligt konto. Ifall att…”

Regnet blir allt vildare, och från det liggande läget ser Tea hur marken förenas med det, och studsar upp i luften. Vätan kryper sakta in i hennes byxor från två håll, och den stickade tröjan känns som en våt säck. Håret ligger slickat runt det smala ansiktet och hon känner regndroppar rinna ned längs nacken. ”Pengarna kan överföras till ditt konto med en knapptryckning.”

En liten stund senare sitter Tea i bilen igen, våt och missmodig. Var i helskotta skall hon få tag i pengar? Hon är fattig som en lus, och det gemensamma kontot är tomt.

Fortsättning imorgon…