7 september 2011

TEMA Att satsa

I dig satsade jag allt
Min framtid, dåtid och nutid
Min kropp
Min själ

Tillbaka fick jag nonchalans och oro
Små stickande ord
Sår i hjärtat

Visste du ens vart du var på väg?
Vart jag fanns?
Hur många fingrar som finns på en barnhand?
Tänkte du en enda dag längre än till den silverfärgade pluntan?
Gömd i din ficka
Fylld med glömska

Saknar du oss, eller mig?
Det som kunde blivit en familj
Kan du se framtiden för dig?
Utan stjärnögda bruna ögon som klamrar sig fast vid din arm
Hon tjatar, skriker och gråter
Försöker förstå
Varför pappa ville gå

5 kommentarer:

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...