Regn-fyraåring som dödats-youtubeinspelning

Regnet öser ned, och emellanåt dimper ett eller två rostbruna blad ned från trädet som jag parkerat vid. Barnen kommer gående från skolan, hukade med axelväskan dunkande mot höften.
Den svarta asfalten är täckt av löv och svarta vattenmassor som tar sig nedför den lilla minibacken så fort de bara kan.

Nu är hösten här, på riktigt. Det finns ingen väg tillbaka till sommarbruna ben, fräkniga kinder och nattliga bad. It´s all over liksom.

Hemma har jag satt igång en brasa i kaminen, och katten som älskar att vara ute kommer inkilande så fort jag gläntar på dörren. Med ett högt kurrande ligger hon nu i fotändan och myser medan höstvindarna yr utanför fönstret.

Idag har jag spelat in mig själv när jag läser mitt manus HAT OCH EN GNUTTA KÄRLEK, men...nja...det kan bli bättre. Filmen ligger på youtube och på min blogg, men jag tänker göra om den imorgon så att det blir perfekt.
Annars har jag mest åkt bil idag. Urtråkigt, men ett måste. Botkyrka kommun hade gjort fel, och skall åtgärda det per omgående. Under tiden får vi ligga ute med tusenlapparna som felades. Tufft, men tyvärr finns inget annat att göra. Undrar för mig själv hur det skulle vara om VI gjort fel....då hade det nog låtit annorlunda.

Läser om den lilla fyraåringen och får ont i magen. Stackars lilla barn, stackars, stackars lilla hjärtegull. Jag kollar tidningen flera gånger om dagen och lyssnar så ofta jag kan på radion för att höra hur det går. Var det ett syskon som gjorde det? Ett annat barn?
I vår närhet har vi en pojke som ibland blir ganska hårdhänt, och kanske inte alltid "ser" hur hårt han slår. Vi vuxna måste se till att lägga oss i om något ser fel ut. Många tittar bort, och hoppas att någon annan skall bry sig.
Varför fick kvinnan ingen hjälp? Och varför i himmelens namn skaffar man sig sju ungar med en idiot till karl...som kanske(observera Kanske) för med sig gener som inte borde fått föras vidare. Våldsamhet kan vara ärftligt, i alla fall om barnet sett sådant hemma i alla tider. Det tillhör vardagen så att säga.

Jo, jag vet att jag brukar skriva om sådant här, men det är fantasier. Det här som hände nu är på riktigt, och dessutom i vårt land.

Nu skall jag snart hämta mina ungar i hällregnet, och försöka ta oss hem utan att blåsa av vägen.
Ha det gott
Kram