TEMA Otydlig

”Drgghvbnb”

”Vad i all sin dar säger du?”

Karin lutar sig fram mot sin make som sitter i den nya fåtöljen med en pipa i mungipan.

”ghghgs”

”Nä jag hör inte vad du säger. Ta ur den där bolmande saken och prata istället.”

Jens skakar på huvudet och drar njutningsfullt ned den svartstinkade tjäran i lungorna.

Karin öppnar demonstrativt fönstret på vid gavel trots att isiga vintervindar kommer in. Gardinen står nästan rakt ut.

Jens tar ut pipan ur munnen och iakttar makans ansikte som är sådär orubbligt truligt, faktiskt rätt likt deras trettonåriga dotter Eliza när hon är trotsig.

”Det där är väl ändå onödigt? Elen kostar massor nuförtiden.” Han får en hostattack som ger honom tårar i ögonen, och måste harkla sig för att få bort slemmet ur lungorna. ”Och kallt blir det.”

Karin ignorerar hans ord, och plockar upp en stickning hon förvarar i en korg bredvid soffan. Kattungen har lekt med nystanet, så hon måste börja med att vira upp det.

”Har du aldrig rökt?”

Jens sätter in pipan i mungipan och puffar vidare på den. Röken driver fram i luften mot Karin, och hon viftar irriterat med handen.

”Nä vet du vad…sådant har jag aldrig sysslat med. Det kostar en massa pengar, luktar pyton och är en hälsorisk. Jag kan inte se en enda positiv grej med det där.”

”Det är gott.” , säger han och blåser ut en stor ring av rök som han klyver med handen.

”Hmpf.”, muttrar Karin och lägger en tjock filt över benen.

Några dagar senare sitter de om igen framför teven, Karin med stickningen och Jens med pipan i mungipan.

Hon noterar att han bytt färg på pipan, och att det inte luktar lika mycket…eller rättare sagt annorlunda.

Karin stiger upp för att öppna fönstret, men blir stoppad av Jens.

”Vänta lite!”

Han tar ut pipan från munnen och lägger den på vardagsrumsbordet.

Karin skyndar att ta upp den från bordet rädd för brännmärken.

Skrattande tar Jens den ifrån henne, och vänder den upp och ned över bordet.

”Det finns inget i. Jag läste om det här i en tidning för ett tag sedan och tänker testa det. Tydligen tappar man nikotinsuget med den. Jag har använt pipan några dagar nu, och faktiskt…så verkar det fungera.

Karin sätter sig i fåtöljen och studerar Jens.

”Vad har fått dig att ändra uppfattning?”

Han ler och plockar upp ett vitt papper.

”Det här. Vi har haft läkarundersökning på jobbet, och mina lungvärden är katastrofala. Nästa vecka skall jag iväg på ytterligare ett test.”

Karin känner att hjärtat hoppar till, hon har tjatat så länge på honom utan att få respons och varit rädd att något sådant här skall hända.

”Hur…hur…hur allvarligt är det?”

Jens klappar henne på ena knäet och skickar en slängpuss.

”Du får nog behålla gubben ett tag till. Om jag slutar nu läker lungorna ihop sig själva…ja inte helt och hållet, men nästan.”

Lättad reser Karin sig upp och kryper ned i hans knä.

”Jag älskar dig Jens.”

Han pussar henne ömt på munnen.

”Jag älskar dig med.”