Sakta glider det stora issjoket allt längre bort med pojkarna, och Ludde skäller som en besatt. Den stora hunden funderar några sekunder på att hoppa i och simma efter, men ett dopp som valp i det svarta iskalla får honom att retirera och istället fortsätta skälla.
Pojkarna å sin sida funderar minst lika allvarligt på att hoppa i vattnet för att försöka nå land, men avskräcks av det vilt strömmande vattnet som finns på samtliga sidor om dem. De har alla lärt sig som barn att aldrig någonsin kliva ned i forsen som är känd som en av de farligaste.
”Spring hem Ludde! Skynda dig hem!”, skriker Patrik som är äldst. Ramon som inte ens kan simma sitter darrande mitt på flaket och iakttar kanten på det med skeptisk min.
”Dör vi nu? Säger han och kurar ihop sig ännu mer.
”Inte om vi hjälps åt.”, säger Timmy och håller händerna över de rödfrusna öronen medan han minns mössan som ligger därhemma på hallbyrån. ”Åh, om jag ändå lytt mamma. Hon är inte så dum ändå.”
Patrik slår en åkarbrasa runt kroppen, och hoppar jämtfota några gånger, men slutar då flaket vaggar oroväckande.
Ludde ser de sina försvinna, och till slut är de bara en liten prick i synfältet. Han skäller så hårt att kroppen hoppar på stället. Tassarna är fyllda av is, och gör ont.
Ludde springer några vändor fram och tillbaka på stranden innan han beslutsamt tar sikte på huset längst bort på kullen, och springer som om djävulen red honom.
Huset är låst som vanligt och han ser mamma Tora stå vid diskbänken med ryggen mot fönstret.
Ludde går fram till det och ställer sig på bakbenen med tassarna mot fönsterbrädan, sedan skäller han ett högt uppfodrande skall.
Tora kommer rusande och pekar åt Ludde att kliva ned. Hon är irriterad och orolig att hunden skall klösa sönder de vackra gamla spröjsade fönstren.
När hunden inte lyder springer hon ut till dörren och ropar till sig honom.
”Kom hit Ludde!”
Han springer fram till henne och buffar på Tora med nosen, och springer iväg en bit på vägen, återkommer och buffar, springer iväg.
Hon studerar honom fundersamt, men får något oroligt i blicken och skyndar in för att klä sig.
När de kommer ned till stranden syns inte pojkarna till, men Patriks ryggsäck står på stranden, och Tora ser att ett stort flak lossnat av isen som hon på morgonen stått på och tittat ut över det delvis öppna vattnet.
Morgonpromenaderna med Ludde var heliga, och tillsammans hade de upplevt mycket.
En sillgrissla flög över dem, och ett övervintrande svanpar gled iväg ut i vattnet.
Tora tittade på Ludde och klappade honom på huvudet.
”Min kloka älskling…är barnen därute?”
Hon pekar ut mot det nästan svarta vilt forsande landskapet.
Ludde hoppar upp med tassarna mot henne och skäller högt.
När sjöräddningens helikopter kommer för att undsätta ungdomarna tar det inte många minuter att få upp busarna på land.
Blöta och huttrande står de med hängande huvuden sida vid sida framför en brandman som läxar upp dem.
Så fort han pratat klart ropar Patrik på Ludde som lägger framtassarna på hans axlar och slickar det frusna ansiktet.
På vägen hem i bilen sitter Ludde nästan i knäet på sin husse, och slickar hans hand om och om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.