29 november 2011

4 ynka piller fick mig ned i botten

Jag och Lilleman var ju till sjukhuset med våra krämpor, och fick medicin.
Jag var lite tvivlande till att ta antibiotika eftersom jag reagerat på sådant tidigare. Åh om jag ändå lyssnat till den rösten. Då hade jag sluppit ligga sänkt till nada i soffan och ha hela havet stormar i huvudet. Då hade jag också sluppit spy som en räv så fort jag rörde mig.
Idag har jag äntligen kommit upp, och skall ringa till de som producerar Kåvepenin och berätta vad som händer mig då jag äter det.
Jag har varit icke talbar, mått pyton och sovit bort dagarna pendlande mellan medvetslöshet och vakenhet.

Där har du orsaken till att jag inte synts på nätet.
Idag gungar världen bara lite när jag reser mig upp, och jag har tagit några stapplande steg ute på tomten. Det enda som är positivt är att magen försvunnit puts väck, en ganska bra bantningsmetod alltså.

Frågan jag alltid ställer mig när det blir så här är:
Hur i all världen kan någon vilja dricka eller ta droger för att komma dit jag var? Vad är det som är så kul?
En kompis till oss är alkoholist och dricker nästan jämt. Alltså måste han befinna sig på en ständigt gungande ö av obehag, eller...är människor så olika konstruerade att en del får en feelgoodkänsla?
Jag för min del åker aldrig karuseller, båtar eller annat enbart för att jag blir så förbaskat åksjuk, sjösjuk.
Min dotter är likadan, och NU kommer ett stort dilemma:
Zabine lider av blåsljud på hjärtat, och skall vid stora tandoperationer och dyl. ta antibiotika i förebyggande syfte. Tänk då om hon blir som mig, dvs sjuk av det som skall hjälpa? Nästa gång jag träffar hennes läkare skall jag fråga om det här. Det är ju viktigt.

Jag hann som tur var inte ta fler än fyra kapslar med pencillin innan jag for ned i mörkret, men kan föreställa mig vad som hänt om det blivit fler. Då hade det nog blivit sjukhuset.

Nog om det

De här dagarna har jag naturligtvis varken skrivit eller tänkt på mina manus, men imorgon borde jag vara helt på fötter igen och då du...då är det full fart igen.

8 kommentarer:

  1. Bara ta det lugnt! Man blir inte bättre för att man stressar då man är sjuk, så ta den tid du behöver för att bli frisk!

    Kramar från mig <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Men stackars dej!!!
    Ynkepynk!!

    Skickar KRYA-PÅ-DEJ KRAMAR Gumz!!!

    Kram från Maggan

    SvaraRadera
  3. Det finns tydligen ett namn för det jag gick igenom, och vi borde ha åkt till sjukhuset säger de.
    Anafylaktisk chock var det jag gick igenom. Nu tänker jag aldrig mer äta sådant där. Jag får använda välbeprövade huskurer istället.
    ha det gott båda två, och tack för peppning.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Reagerar likadant på Kåvepenin och på morfinbaserad hostmedicin. Inte kul. Man blir sjukare än vad man var innan!
    Krya på dig!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  5. Krya på dig, Anitha! Tänker på dig ♥ Kram!

    SvaraRadera
  6. Tack alla goa. Kim, du och jag är lik varandra på många sätt:)
    Jag tål inte heller morfin.
    Nu är jag snorig, hör bara med ena örat och hostar, MEN jag står på benen och det snurrar inte i skallen längre.

    SvaraRadera
  7. Fy så otäckt.
    Krya på dig ordentligt nu, innan du börjar fara runt som en stolle igen! :)
    Kram.

    SvaraRadera
  8. Kåvepenin tror jag inte att någon missbrukare tar, det finns betydligt bättre o effektivare feel good medel, där känslan av lust överväger... tyvärr.
    Skönt dock att du är på bättringsväg, funderade faktiskt över var du var här en dag.

    Kram

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...