En olycka kommer sällan ensam

Nu har jag inte kunnat skriva på snart en vecka, och gissa om jag har abstinens? 

Igår var vi ute och for på vägarna för att göra en massa olika ärenden, och jag fick bemästra illamåendet och huvudvärken som sköljde över mig i jämna vågor.

När vi hämtade ungarna strax efter tre låg en kasse fylld av nyinköpta långärmade tröjor och ett par urkaxiga byxor i bilen och väntade på äldsta grabben. han har växt ut det mesta, och ett litet enkelt sms från Kappahl sporrade mig att shoppa loss.

Väl hemma lade jag mig flämtande i soffan medan Peter fixade käket.

När ungar och karl somnat gick jag in på sajten livisverige.org för att kolla hur många tecken det fick vara i novellen med temat I MÖRKRET som de just nu har en tävling om.

Klockan hann bli strax över tolv innan jag var nöjd, och ögonen värkte, nä mer skavde på mig. Det kändes som om någon lagt små glasbitar i dem, och trots att jag lyste med ficklampan i dem såg jag inget konstigt.

Idag när jag vaknar och försöker slå upp mina blå, så går det inte. De är obönhörligt hopsatta med klistrigt gult var, och jag trevar mig till badrummet.

Jodå...visst är det ögoninflammation. Det ena är värre än det andra, och efter en dust med bomullstussen sätter jag mig vid datorn och googlar.

Salviate är tydligen bra, och kamomillte. Kallt alltså. 

Peter kör barnen till skolan medan jag kryper ned i sängen igen, och sover tills elva! Ha, ha...så länge har jag inte sovit någon gång tror jag. Men kroppen är väl slut, och hjärnan med. Min kropp brukar vara rätt bra på att tala om hur den vill ha det.

Du följer väl Ann Ljungbergs Skrivadventskalender?
Där kan du varje dag vinna böcker, skrivkurser mm bara genom att delta. Kika in själv vetja.

Nu skall jag kika in på kapitel1.se som har en rolig novelltävling i två steg med temat HUMOR.

Eventuellt kan jag skriva något, men samtidigt knackar en seriemördare på min ena axel och en gubbe från Fårö på den andra. De vill bli nedskrivna, och gillar inte när jag gör något annat.