"Sååå, fick du något gjort idag?" säger Peter med ett snett leende då vi pussats klart. "hur långt har du kommit?"
Jag visar upp resultatet av dagens hjärnvändande, och han läser några ord ur pusslet av meningar.
"Charlie tycker att mördare skall avlivas."
Peter höjer ögonbrynen och lutar sig längre fram för att se bättre.
Jag funderar på om jag skall sträcka mig efter hans glasögon som ligger på bordet bredvid mig, men bestämmer mig för att låta bli.
Ärligt talat har inte Peter läst speciellt mycket som jag skrivit. När han skulle läsa boken TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL som ju faktiskt delvis handlar om honom, då somnade han...varje gång som jag bad honom att läsa den. Hm...det verkade ju totalt omöjligt att komma igenom den, så jag lade sådana tankar på hyllan.
Nästa bok som är en novell och diktsamling vid namn PAPPERSSKÄRVOR gick igenom samma process, med samma resultat. Peter somnade med näsan djupt nere i boken, och hann knappt läsa en halv sida.
Nu när han stod vid min sida och var intresserad vågade jag inte störa honom. Det är faktiskt kul när någon som känner mig väl läser böckerna, och samtidigt lite utlämnande.
Peter sätter sig ned så att vi delar på stolen. Halva rumpan hamnar utanför, men han verkar strunta i det.
"Bisexuell scen mellan Charlie och Katrin. jo, jo...nu börjar det hända saker. Men..." Peter vänder sig mot mig. "Hur skall du få ihop alla de här småtexterna till en bok. Det är ju ett pussel av ord, och meningar."
När vi äter middag stannar han mitt i rörelsen och tittar på mig. "Du är faan i mig begåvad älskling. Så jävla duktig."
Det är nog första gången han säger något om mitt skrivande, men det är inte så konstigt eftersom allt annat tar Peters tid i anspråk.
En liten stund senare sitter han i soffan och lyssnar på min inläsning av första kapitlet, och ler igenkännande då mina stödord dyker upp.
"Den här måste du få ut. Den är ju jättespännande."
Nu skall jag sätta mig med virrvarret av scener och reda ut härvan.
Godnatt!
Just go for it :)
SvaraRadera