Pyts-glömda ord

Pyts=Liten behållare

Används även som lindrigt kraftuttryck..."Jo pyts att han får..."

Och används i fotboll t.ex..."Han pytsade in ett mål."

"Men farmor kan inte jag få vara med? Jag kan faktiskt både hälla i mjöl och vispa utan din hjälp."

Beda ler och studerar barnbarnet Lisa i smyg, sedan öppnar hon luckan som döljer pytsar i alla de färger.

"Varsågod gumman, vilken av dem tycker du vi skall använda? Den röda?" Hon lyfter ut den omtalade och ställer den på bänken.

"Neej, jag vill ha den där." Lisa pekar på en rosa rätt stor bunke. "Vi skall väl göra mycket deg?"

Farmodern ger den till henne, men motas bort.

"Nej, jag ångrar mig...hm...den där vill jag ha." Lisa pekar nu på en gul lite mindre pyts som rymmer cirka en liter.

Beda tar bort bunken för att lite omständigt böja sig ned och hämta upp den gula.

"Sådär, är det bra nu?"säger hon till barnbarnet och tänker att det går bra nog snabbare att baka själv. Med den här takten skulle de inte hinna baka mer än en kladdkaka.

"Jag hämtar kakaon.", säger Lisa och hinner öppna skafferiet och dra ut det bruna paketet innan farmodern hinner blinka. "Mamma brukar hälla i massor." 

"Vänta nu...", säger Beda och sätter upp handen för att stoppa henne, men misslyckas. 

Lisa vänder paketet upp och ned i bunken, och allt faller ur. Det blir ett moln av kakao runt bordet.

"Vänta sade jag..." Farmodern är irriterad och funderar allvarligt på att lägga ned projektet.

Med bestämda rörelser öppnar hon skåpet för att ta ut den röda bunken, häller över kakaon i den och ställer tillbaka den gula pytsen med en hård smäll på bordet.

Lisa skyggar tillbaka och ställer sig en bit från bordet med ögonen fyllda av tårar.

"Jag menade inte att...", viskar hon lågt, nästan ohörbart.

Farmodern smeker barnbarnet över håret, och sätter sig på huk framför henne.

"Lilla Stumpan, ha inte så bråttom. Vi skall först lägga i ägg och socker för att vispa det sådär härligt luftigt."

Lisa ler genom slöjan av tårar, och nickar intensivt.

"Just det, och sedan skall man lägga i lite salt och mjöl."

När de vispat ihop smeten, och noga spridit ut det i den smörade formen som sedan fyllts med ströbröd, petar Lisa ned fingret i den så snabbt att farmor inte hinner hindra henne.

"Mmm det är jättegott. När blir den klar?"

Farmors ögonbryn drar ihop sig till två borstiga drakar, och hon tittar strängt på Lisa.

"Man får inte göra sådär. Tänk vad mycket bakterier du har på ditt finger...allt hamnar i smeten nu."

Hon öppnar ugnen för att sätta in kladdkakan, men ställer ned den igen. "Men å andra sidan...lite skit rensar magen brukar det sägas." 

Hon petar ned fingret i smeten och drar upp det igen fyllt av härligt brun sörja.

"Ta lite du med så sätter vi in den i ugnen sedan."

Lisa gör som farmodern säger och smackar njutningsfullt. 

"Farmor, jag tror att farfar kommer att bli jätteglad. I annat fall kan jag äta upp den."

Hon hinner knappt säga orden förrän någon stampar på bron, och dörren öppnas.

Farfars jacka är full av snö, och mössan likaså.

"Så det är här du håller hus? Jag undrade vart du tog vägen...vi skulle ju hämta ved."

Han sniffar i luften.

"Men å andra sidan verkar ni två haft fullt upp. Det skall bli gott med..." Han sniffar i luften igen. "Banne mig...är det inte min favoritkaka ni pytsat ihop."

När timern ringer står kaffet rykande i kaffekopparna, och saften är upphälld i ett stort glas.

Farmor har med Lisas hjälp både vispat grädde, och lagt på lite kanel som garnering.