Årskrönika 2011- Tack för allt du gett mig

Så vad hände under året?

I januari greppade jag alla underliga uttryck som min underbara filmmanuslärare Kurt Öberg svängde sig med, och det där med alla underliga cirklar hit och dit för att skildra skeendet i en film tedde sig inte riktigt så främmande.

Jag såg filmer jag aldrig ens sneglat åt förut, och dissekerade dem lika hårt som den där kocken som skriker på teve.

Jag hade påbörjat ett filmmanus, men bytt ut det till ett annat som pockade på, och krävde att bli gjort.

I april slutade jag på Manuspiloternas filmmanusförfattarlinje, och med huvudet fullt av nya saker sökte jag jobb överallt.

Inte ens hemtjänsten ville ha mig.

En bok med namnet Hat och en gnutta kärlek var påbörjad eftersom min lärare sagt att det bästa man kan göra är att först ge ut filmmanuset som bok, sedan film.

Det är tufft att vara filmmanusförfattare, men underbart, och fullständigt galet fantasieggande. Ibland bättre än sex.

På hemmaplan snurrade allt som vanligt. Barnen gick nu på varsin avdelning, Hampuz på dagis, Zabine sexårs och Razmus i tvåan.

Lilla Hampuz blev slagen ibland, men det försvann i perioder. Diskussionerna hemma handlade om att vi skulle ta honom därifrån, men under tiden började Samuel där. En liten parvel som liksom Hampuz var cool och mest skötte sig själv. De blev vänner…goda sådana, och två är starkare än en.

Razmus stökade i skolan, och jag satt där flera dagar för att stötta läraren och honom. Problemet såg inte lika stort ut inifrån skolan, och jag såg snabbt att vår son inte var den ende som stökade. I en klass på tjugofem ungar fanns det ett antal som gjorde livet tufft för läraren.

Vårt hustak smyckades med vackra kupor, och svart plåt lades på det under tiden som snickare inredde det. Dock tog pengarna slut, och ett nytt lån ansågs omöjligt av banken eftersom Peter startat eget efter trettio år som anställd. Det blev ett ordentligt bakslag.

Vi harvade vidare så gott vi kunde, och jag kämpade nattetid med bokmanuset.

Mitt i alltihop får jag ett mejl från Ronnie Lundin som ber mig skriva ett filmmanus på hans underbara bok Ivar Hamarsman.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att jobba med det gratis, så jag gav Ronnie ett test på hur jag ser på hans bok som film, och lämnade det därhän.

Jag tog tag i marknadsföringen på min bok Pappersskärvor, och fick i snabb takt flera topprecensioner som gav mig mera kött på benen, och lite klirr i kassan. Dock inte så mycket att det ens var i närheten av tresiffrigt.

Jag fick möjlighet att sälja den via Bokeri.se  och greppade chansen att synas lite extra. De säljer för övrigt boken billigast av alla på nätet.

Min kropp stökade, och läkarna hittade underliga svängningar i blodplättarna som de inte kunde hitta svar på. Till slut sade de att eftersom jag inte var så sjuk avvaktade de tills jag blev sämre.

Jag vann en tävling där bland annat Ann Ljungberg figurerade. Det handlade om att berätta om hur det gick till när jag gav ut mina böcker själv, och vinsten var att vara med i nästa bok. Boken det handlade om var nummer två av Lyckas med bokutgivning. Missa inte den om du vill ge ut din bok själv. den är en guldgruva.
Sajten Berättarglädje hade en tävling om att berätta om sitt liv som jag också vann, eller hur man nu säger. Jag kommer att vara med i en antologi de gör.
Min barndomsstad har en liten samling skrivare som kallar sig Hälsingeskrivarna där jag är med naturligtvis. Förhoppningsvis kommer jag att medverka i deras antologi också.
DN hörde av sig för att berätta att historien jag skickat in om hur jag mötte min karl skulle tryckas, och att de tyckte den var jättebra.

Jag och Peter åkte iväg till Bokmässan i Göteborg, och jag fick äntligen träffa författarinnan och egenutgivaren Kim Kimselius som jag haft kontakt med via mejl och facebook sedan en tid tillbaka.

Andra jag fick träffa live var författarcoachen Ann Ljungberg som startat Skrivpuff där jag varit medlem några år, Kristina Svensson, Desiree Fredlund som jag bytte bok med, och många fler. Jag hade mina böcker Pappersskärvor och Tre änglar och tre mirakel i inte mindre än två olika montrar, och sprang mellan dem. Tyvärr låg de inte i centrum, och försäljningen var tråkigt nog minimal för att inte säga obefintlig.

Dagen till ära hade jag tryckt upp infolappar om böckerna och särskilda visitkort som jag gödslade besökarna med.

Det kändes underbart att gå runt bland människor som liksom mig älskar att skriva.

I slutet av året passerade min blogg Novellbloggen hundrafjortontusen besökare, och tyskarna hittade den i sällskap med ryssar och amerikaner.

Jag hittade härliga Mångmamma som berikade mitt liv med roliga, tänkvärda blogginlägg, och Pennelina som nog är den mest otursförföljda kvinnan jag känner. Hon har en röst som spräcker kristaller, och smeker mitt sinne, och en fantastisk förmåga att fotografera livet.

Mina underbara skrivpuffskamrater pushade mina dagliga noveller, och hejade på då recensioner droppade in.

Vår familj fick två nya medlemmar:

Lilla söta Zally som är en blandras av Russian blue och bondkatt

Lilla söta Zenta som legat i mamma Zillas mage och väntat på att få göra entre´… gjorde det baklänges.

Hon var en liten rulta som fångade hela familjen med sina mörkbruna ögon och omöjliggjorde en försäljning av vederbörande. Vem kan förresten sälja sitt kött och blod?

Året avslutades med att en närstående beslöt sig för att ta sitt liv via hängning, och då lämnade två barn och en kvinna bakom sig…min lillasyster.
Hur tröstar man någon som råkar ut för något dylikt. Trettio mil därifrån? Det fanns inga ord för min förtvivlan, inga tröstande gester som nådde fram. Mitt skrivande blev fyllt av dyningar från händelsen, och jag kan enkelt se i mina texter när det hände, och när jag accepterade det skedda.

Julen firades i familjens sköte med föräldrar, syster, kusin vitamin och barn.

Nu stundar ett nytt år, men jag ger inga löften, har blott en önskan om att min bok Hat och en gnutta kärlek nästa år finns stående i varje bokhandel, och att filmmanuset är sålt till ett mycket större land än Sverige.

Jag och Peter skall tillbringa nyårsafton med att sätta panel och måla brädor. På kvällen tänkte vi däremot umgås med ungarna, och möta årsslutet med dem i soffan där vi äter gott och myser.

Jag tackar er som troget läser min blogg, och alla mina skrivarvänner för ett mysigt år, och önskar er alla ett Gott Slut och ett Gott Nytt År. Kram