Migrän-snowboardinköp-sjuka barn-ny antologi

Ibland...då vill inte kroppen, eller rättare sagt huvudet hänga med i svängarna. Som du nog förstått lever jag rätt intensivt, och har alltid gjort. Det enda som kan få mig att varva ned totalt är migrän. Detta helvetes påfund som intar skallen och förintar varje redig tanke till små spillror. Som bränner och dunkar, svärtar livet och gör så att allt ljus förvandlas till spjut in i hjärnan.

Exakt så hade jag det igår. Det blev inget skrivande, inget läsande och inget annat heller. Eller om jag säger så här...egentligen borde jag ha tryckt ned mig i närmaste säng, tryckt en kudde över huvudet och hängt en filt över fönstret.

Men som trebarnsmamma finns det plikter...alla möjliga sådana. 

Allihop blev skjutsade till respektive skola och dagis, sedan åkte jag och Peter hem för att skriva fakturor, skriva offerter, och leta en begagnad snowboard till Zabine...och mig.

Fakturorna gick hyfsat snabbt, men offerten tog tid. Det handlar om stora pengar och kan inte skyndas fram, så det var bara att sitta där snällt och räkna.

Jag hystade ihop en snabb skrivpuff, men övergav sedan datorn några minuter.

Tog ut hundarna på en kort kall promenad för att försöka bli av med skallebanket som börjat i det lilla, men stegrades vartefter dagen gick.

När jag kommer in kikar jag på blocket och hittar två snowboards som kan vara något för oss, ringer, får napp och bestämmer tid.

På väg ut vittjar vi brevlådan och jag ser att jag kommit med i en antologi som skall ges ut i sommar. Extra kul är det för att boken görs av mitt Hälsingesällskap. Reklam för den kommer snart på min blogg.

Ungarna hämtas och vi far iväg ett antal mil åt först ena sedan andra hållet. 

Två snowboardar senare har mitt huvud exploderat och är i små skärvor, omöjliga att förena igen. Bilarnas lyktor gör pinan extra stor, och då vi stannar för att äta skakar jag på huvudet och lägger mig tillrätta i bilsätet för att försöka sova bort eländet.

Jag somnar, familjen äter på restaurang och återvänder en timme senare. 

Jag vill spy och funderar allvarligt på att gå de cirka två milen vi har hem, bara för att slippa åka bil.

Väl hemma störtar jag in, lägger mig på soffan fullt påklädd och trycker två kuddar över ansiktet.

Några timmar senare när klockan närmar sig tolv vaknar jag, lite bättre, och tittar på nya serien Äkta människor. Den har verkligen potential för att bli superb.

Innan jag somnar kikar jag ned i källaren för att titta på min och dotterns nyinköpta snowboards. Nu jäklar skall det bli åka av, och jag anar att det blir många blåmärken framöver. Men det är det värt, tror jag.