TEMA Saktmod

Begravd i saktmod sträckte jag upp en hand och fann dig

Med oändlig ömhet välvde du din kropp över mig

Och lade dig tillrätta

I alla fall kändes det så inuti min själ då du, min enda kärlek här i världen vände mig ryggen.

Ensam föll jag ned i en magmafylld vulkan

Brände min lekamen till svart kol

Pressade blodet från mitt huvud så att hjärnan blev tom, blank på intryck.

Där är jag nu

Ett stort svart hål sitter där hjärtat en gång fanns

Ordet kärlek ter sig för mig som latin

Begravd i saktmod blundar jag och låter det äta min kropp.