Malin tittar förvånat på sin kille som med ett vrål skickar ned nyckelknippan från bordet.
"Säg inte att du inte vet vad det där innebär? Herregud lilla du, alla...precis alla jag känner vet det."
Pontus suckar och himlar med ögonen.
"Nåååå."
Malin tittar på sin pojkvän och skakar på huvudet så att halsbandet klirrar. Hon lutar sig ned för att ta upp knippan, och lägger den på bordet.
"NEEEEEJ! För i helvete...tänker du ta kål på oss alldeles." Han slår ned den silverskimrande samlingen av nycklar med ytterkanten av handen, och tar ett hårt tag över hennes axlar. "Vet du ingenting?" Pontus händer gräver sig in i de magra axlarna, och hon gör en grimas av smärta.
"Aj Pontus, vad gör du? Det där gör faktiskt ont. Har du blivit alldeles förryckt?"
Han lättar på greppet och skakar henne hårt.
"Men har inte dina föräldrar lärt dig någonting? Att lägga nycklarna på bordet innebär otur...massor av sådan. Jag har faan inte lust att utsättas för en massa skit bara för att du är så urbota dum och provocerar en så gammal regel som det."
Malin drar sig från Pontus med ett kort."Du är tokig." Hon tar upp nycklarna och håller dem ovanför bordsytan med ett leende på läpparna. "Det är ju för fasiken bara skrock." Malin släpper knippan som landar på bordet med ett skramlande.
I samma sekund som nycklarna nuddar bordsytan ramlar en tavla som är nästan lika stor som halva väggen ned över henne. Den guldfärgade ramen runtom knäcks i små bitar, och en av spikarna tränger in i hennes ena kind, rispar en djup skåra från ögat och nedåt.
Pontus står tyst, balanserande mellan chock och asgarv.
"Säg inget. Inte ett ljud, väser Malin och lyfter nycklarna från bordet. "Hädanefter hänger vi dem på en krok, okej?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.