Jag är så tacksam att Ödet bestämde sig för att jag skulle få möjligheten att med fantasins hjälp sy ihop ett vackert broderi av ord, eller något som människor helst vill blunda inför.
Min rara medhjälpare som sitter på min högra axel sviker aldrig, skäller aldrig, bara ger, ger och ger ord, stämningar, och miljöer som visas över min datorskärm, som en film med möjlighet att stanna, spola och stoppa för att riktigt fånga det som fångas skall.
Emellanåt drivs jag av ett flow som får mig att glömma att äta, dricka och sova. Fingrarna dansar över tangenterna i en virvlande. galen rörelse, och lämnar efter sig ord som jag inte ens visste att jag kunde.
Detta under och mirakel har jag tilldelats, och är så innerligt tacksam.
Ett miraaaaakel som kallas ... Nej skämt åsido: tänk vad bra att du blev författare istället för polis! Att vi får läsa dina texter här på bloggen och följa ditt liv! Toppen! Kram på dig!
SvaraRadera