TEMA Sås

Jag står med sörja upp till knäna

Sås av avföring och gammal mat blandas med halmbös och gröpe

Doften av ammoniak slingrar sig upp i näshålorna, strömmar vidare över flimmerhår och landar i hjärnan, sticker och får mig att rynka näsan.

De beigegråa djuren trycker sina trynen hårt mot gallret, vill in i sitt hem, grymtar åt mig att sluta skyffla.

Hår, hud och kläder dränks i doften och stövlarna klarar knappt av hålla bort sörjan

Några timmar senare släpper jag in mina vänner, de som sluppit julbordet och istället får växa sig stora.

Grymtningar av glädje tar bort smäleken över att tvingas till arbetet jag hatar mest av allt.

Gröpen jag håller i handen äts snabbt upp, och höstäpplen som lagrats smaskas upp. De stökar och bökar, leker och lägger sig sedan ned i ny soldoftande halm, rullar runt som ystra hingstar på bete.

Jag är förlåten för den här gången och de tittar på mig med svarta ögon.