Ja varför gör du det?
Jag skriver för att jag måste, för att orden och bilderna svämmar över i hjärnan om jag inte tömmer den med jämna mellan rum.
Nattetid fortsätter min hjärna att jobba på manuset och ibland får jag kasta mig handlöst ur sängen, halvt sovande för att skriva upp scenen jag nyss drömt.
Min medhjälpare som jag inte ens vet vad det är för kön på låter mig aldrig slappna av.
På väg till skolan med ungarna kan en ide´ ploppa upp i huvudet och tvinga mig att stanna, eller i alla fall leta upp ett papper som Razmus får skriva det jag fått in.
Vi var på vildmarksmässan i helgen, och där...vimlade det av alla möjliga detaljer som skulle kunna skjutas in i manuset. Snällt samlade jag på mig intrycken och tog Lillemans hand för att gå ytterligare ett varv därinne, trots att jag längtade hem för att skriva det jag kommit på.
De dikter som jag skriver kommer till mig i bilder, med en uppläsare som noggrant bokstaverar orden.
Så vad skulle jag göra om jag inte skrev?
Teckning ligger mig varmt om hjärtat, och fiske. Som ung tillbringade jag dagar vid ån i väntan på att få storgäddan att nappa. Det är både härligt och nyttigt att vara ute på sjön.
Ibland saknar jag det där.
Teckningsblocket låg alltid i min väska på den tiden. Idag ligger resultatet i kartonger, väntar på att bli upplockade och sedda.
Men något jag saknar väldigt mycket är att läsa.
Som singel tillbringade jag nätterna med näsan i en bok, plöjde igenom tegelstensromaner på bara några dagar, och älskade magin med att tas någon annanstans trots att jag var hemma.
Det är det jag hoppas uppnå med mina texter, det och att beröra så djupt att den som läser funderar flera dagar och veckor på det han eller hon just läst.
Nu ska jag ta mig in i mördarens hjärna.
Ha en härlig kväll
Kram
Jag kan nästan bli lite avundsjuk på hur du beskriver ditt sätt att få bilder, ord och sammanhang att komma till dig - och då har jag inga problem alls med att få ord på pränt själv.
SvaraRaderaDäremot är nog mitt bloggande, "krönikörande" och allmänna plitande ganska snarlikt ditt.
Inte i handling och område men som ett trängande behov av att få förmedla mina formuleringar, tankar och ord i text.
Egentligen är noveller mitt område - kort men ändå innehållsrikt - lite likt det teckenomfång jag har att förhålla mig till i mina beställda kåserier.
Romaner läser jag hemskt gärna själv men har svårt för att uppbåda engagemang att skriva själv.
Säkert mest en träningsfråga!?
Kram
Jag tror att vi är lite samma i våra personligheter, Själv alltinerar jag målande skrivande spelande och allt va det nu är jag hittar på Det kreativa måste ut annars blir jag nästan sjuk samtidigt som jag när jag håller på med nått har väldigt svårt att avbryta ibland blir jag till och med lite otrevlig om maken kommer och avbryter mig. Farmors flytt just nu är sånt där tråkigt som gör att jag inte kan skriva som jag vill och deet nästan kryper i mig för att jag inte får mina timmar i skrivtider.
SvaraRadera