Solen hade knappt vaknat då jag och farfar hand i hand gick den smala stigen ned mot båthamnen.
Ekan låg nytjärad på land, och vi fick hjälp av två fiskare som just kommit tillbaka från havet med båtarna fulla av fisk.
Doften av tjäran blandades med den illaluktande fisken, och när jag stod nära en av de äldsta männen kände jag hur han stank snus och något annat definierbart.
Jag var tretton skulle snart fylla fjorton, och brukade sällan umgås med farfar. När han frågat mig om jag ville följa med svarade jag dock ja, med viss reservation om något roligare skulle dyka upp. Ensamheten på landet var inget jag längtade efter, men sakta började jag landa i att bara vara. Leva för dagen, och godta att internet inte fungerade så långt ut.
Havet smekte klipporna, och några skränande måsar jagade fisk vid vattenytan.
Jag satte mig på bryggan som borde bytts ut för länge sedan, och höll händerna tätt intill rumpan för att hålla balansen. Det verkade ta längre tid än farfar räknat med så han stod med ett irriterat leende och manade på männen som noggrant vek ihop sina nät och sakta tog av sig de knallgula galonkläderna.
"Är du klar", ropade farfar när båten slutligen låg i vattnet. "Om vi ska hinna få några napp måste det hända något nu. Jag tar repet här, och du det bakre", fortsatte han och verkade plötsligt mycket yngre än sina dryga åttio år.
"Du ror medan jag sätter på masken", sa han och satte sig längst bak med spöna i handen. "Vilket väder vi får. Underbart."
Jag försökte ta ett årtag, men märkte direkt att båten åkte åt fel håll, och korrigerade med den andra åran. Min tunga låg i mungipan, och jag var extremt fokuserad på vad jag gjorde. Att göra en sådan enkel sak borde vara enkelt. Två åror som skulle röra sig tillsammans, a piece of cake liksom.
Vi tog oss långsamt ut mitt på sjön, och jag rodde för glatta livet när farfar stoppade mig. "Stanna här!"
Han lade i ett av flötena och jag såg hur det direkt rörde sig, först åt ena hållet, sedan det andra, för att slutligen dyka med ett lågt "plopp"
"Du har napp", skrek jag och reste mig snabbt upp för att gå mot den bakre delen av båten.
"Helsickes unge, ska du välta oss? Sitt ned i båten."
Han vände uppmärksamheten till flötet igen, men nu låg det alldeles, alldeles stilla.
"Kan jag också få fiska?" sa jag och böjde mig ned och tog upp ett metspö med ett gul/svartrandigt smalt flöte som inte alls liknade farfars. "Vad är det här för konstig sak?"
"Det är ett tävlingsflöte", sa farfar skrockande när han plockade upp vår första fisk som snarare passade i ett akvarium. "Det är perfekt att plocka upp småfisk med. När vi fått upp tillräckligt många sådana, kan vi meta gädda. Man gör bara så här."
Farfar drog loss den lilla fisken och satte kroken brutalt genom ryggen på den, sedan kastade han i alltihop i vattnet.
Jag mådde illa. Så grymt. Jag ville inte vara delaktig i fisket mer, och studerade min vanligtvis så snälla farfar från sidan.
Nu hinner jag inte skriva mer, ska på möte om mitt starta eget bidrag
Ha en härlig dag
Fin text
SvaraRadera