Jag levde som i en bubbla av strålande fragment
Log mot de utanför och pratade utan att förstå vad jag själv sa
Smärtan inuti syntes inte utanpå
Det visste jag, och ville inget annat
I mitt huvud såg inte världen likadan ut som i era
Jag hade ont
Svartont som jag kallade det
Svartsjuka sa ni utanför
Då du inte längre ville leva med mig visste jag inte hur jag skulle bära mig åt
Förklara?
Hur skulle jag kunna berätta om smärtan jag kände? Det där illvilliga monstret som intog min själ och gjorde allt nattsvart. Hur marorna red mig på nätterna.
Alla drömmar där jag såg dig med någon annan.
Såg dig stråla som du en gång gjort mot mig
Det var därför jag inte lämnade något efter mig
En förklaring på varför
Till minne av Anders
så mycket fruktansvärd smärta
SvaraRaderaJag hann aldrig prata med honom då han mådde dåligt. Men han kom till mig inatt sa inget bara var där. På årsdagen av sitt beslut.
SvaraRaderaDe här orden kom in i min hjärna då jag satte mig vid datorn.
Starkt. Intressant att du försöker förstå honom genom Att göra honom till jag.
SvaraRaderaGripande skriven och med fint "flyt" i orden :)
SvaraRadera