I morse planterade jag några av Ölandstokarna på baksidan, och ficklade med en annan slingerväxt vid verandan som jag faktiskt glömt namnet på.
Vid tio ringde min kära väninna Susanna, och jag tutade iväg med barnen i bilen för att hämta henne.
På vägen hem köpte vi jordgubbar och glass som vi några timmar senare smaskade i oss som avslutning på en stor härlig lunch.
Vi pratade, och pratade, och pratade, men blev rätt slut efter all maten och föll i någon sorts koma och nästan somnade.
Jag diskade under tiden som vi fortsatte prata och gick igenom det mesta i livet. Susanna är en sådan där underbar tjej som alltid har en axel till övers om man behöver gråta, och som levererar sanningar vare sig du vill höra dem eller ej.
Det stora ämnet idag var auror, och frågan om någon verkligen kan se auror.
Hur kan jag veta att den som skrivit boken vi tittade i kan se, och inte bara försöker håva in pengar på folks dumhet? Det finns ju uppenbarligen inga bevis.
I boken finns övningar som ska lära dig se auror och tolka dem. Du får ett träningsprogram som i mina öron kunde gälla vilken idrott som helst.
Det här är ett känsligt ämne som balanserar mellan att vara underligt, tokigt och fantastiskt.
Om det nu är sant att någon kan se hur du mår genom att titta på din aura, så är det väl bra.
Och om det är möjligt att fotografera sin aura genom att vända sig till en speciell fotograf är det kanske värt alla pengar som slukas. Men hur ska jag veta att inte allt är humbug, och någon sorts suggession? Eller en hallucination?
Då Susanna frågar vilken färg hon har på sin aura säger jag utan att tänka "Blå, din aura är medelhavsblå."
Hjärnan kan göra underliga saker ibland, och detta kanske är ett bus från den. Jag har aldrig funderat på det förut.
Egentligen är det lika underligt att jag kan skriva långa noveller, eller böcker om saker jag aldrig varit med om. Fantasin är en stor gåva som jag vårdar ömt, men inte riktigt kan dissekera som allt annat jag tar mig för.
Vi bara vet saker som innan det ögonblicket dolts i hjärnbarken. Allt består av hemligheter vi inte vet att vi vet.
När jag kom hem igen var huvudet fullt av frågor, och det var bara Razmus pluggande av Matte som stoppade mig från att googla på ordet aura.
De små barnen åkte i säng, och Razmus fick order att sätta sig ned vid bordet och göra läxan.
Idag gick det faktiskt förvånansvärt bra, och inom en timme hade han fixat biffen.
Peter jobbar över ikväll igen, och jag tänker jobba med manuset så fort Raz är klar.
Imorgon ska jag till Af och prata om mitt företag.
Ha det gott
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.