Ida hatade Joker. Hon hatade varenda ljud från honom. Hatade den där viftande svarta svansen som ideligen slog ned sakerna på byrån när pappa kom hem. Hon var pappas älskling, ingen annan och framförallt inte en stor dreglande schäfer som var upphittad ute i skogen.
Men Ida hade en plan: Hon skulle sätta ut annonser över hela stan om den äckliga hunden och bli av med honom för alltid. Om inte det fungerade så kunde man säkert peta in lite av pappas råttgift i några köttbullar, resonerade Ida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.