Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



31 januari 2013

Jobb-novelltävling-kallt

Utanför fönstret rinner vattnet från snön som töat på taket. Hundarna ligger på soffan och i stort sett vägrar gå ut i blasket. Katten ligger hoprullad på bordet med pärlor av vatten i pälsen. Hon kom nyss in och springer säkert snart ut igen. Inget väder skrämmer henne.

Och jag...jobbar intensivt med att rensa bort länkar från bloggen som inte är intressanta eller stängts. 

Jag söker också efter en novell att skicka in till Kapitel1.se:s novelltävling i syfte att ha med den i deras antologi. Behöver mer tid. Fler timmar på dygnet.

Igår anmälde jag mig till en tvådagarskurs i att skriva för tv. Johann Zolltisch heter mannen som kan lära ut det. Han har skrivit flera kända manus och har även skrivit en tjock bok om det som heter Att skriva tv-manus. 
Jag har beställt ett ex och väntar ivrigt på att få det, och OM jag kommer in på kursen bloggar jag naturligtvis om det.

Längtar efter att få förvandla mitt manus till filmmanus. Det är inte stor skillnad, men den finns.

Peter är i stan med Zabine och kollar hennes ögon. Läkaren såg att hon skelade lite, lite och rekommenderade oss att testa med glasögon så hon ska slippa huvudvärken. 
Nu håller jag tummarna att det löser sig och att hennes kamrater inte får för sig att reta henne för glasögonen. Det är känsligt sådant där, kan sluta hur som helst.

Det är kallt i huset men jag har ingen lust att elda och virar en filt runt kroppen istället. Fötterna drar jag upp under mig och händerna får torgvantar.

Nu ska jag ta tag i redigeringen igen.
Ha det

2 kommentarer:

  1. Spännande med film... Jag funderar över om en duktig filmmänniska skulle kunna förvandla När minnen får liv, till film.... Roligt att leka med tanken iaf:)

    SvaraRadera
  2. Jag har inte läst din bok, men inget är omöjligt. Dessvärre är det mycket, mycket svårare att hitta en producent som är intresserad av att göra filmen, men...om boken säljer bra brukar det automatiskt bli ett sug efter att se den dramatiserad.
    Min bok tänker jag göra ett filmmanus till.

    SvaraRadera