1 februari 2013

En början-231

Allt hände i ultrarapid. 
Den stora bokhyllan svajade från ena sidan till andra och trots att jag stängt igen dörren till mitt lilla antikvariat såg jag i ögonvrån hur en liten parvel på fem, sex år kom gående genom gången fullt upptagen med att dra en bil som han fäst i ett långt snöre. Min mun öppnades men det kom inga ord och jag såg hur böckerna rasade ned från hyllorna över honom och det svartvitrutiga golvet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...