Novellen hemkomst

Sanna trädde på sig de urgamla vita skidpjäxorna och ställde in skidans silverfärgade hållare så att den passade till hennes fötter. Storfot hade barnen kallat henne. Hon hade vägrat ha vita skor och bett mamma köpa svarta som var ett nummer för små. Med tårarna bakom ögonlocken trängde hon ned fötterna i dem och hade ansträngt sig för att inte skrika rakt ut.

   Sanna hade varit ett ensamt barn och flyttat hemifrån så fort hon kunde.

   Nu var hon tillbaka. Femton år i storstaden gjorde sitt och det kändes nästan löjligt att tänka tillbaka på det som varit. Så mycket tjafs för ett par fötter, tänkte hon och tog upp stavarna som låg slängda på backen. Nedanför gården låg stora täkter och väntade på henne.

   De första stavtagen kändes osäkra och hon funderade flera gånger på att vända om. Skaren gnistrade i solskenet och här och där syntes hål från sorkar som gömt sig under täcket av hård snö. Rådjuren gick som vanligt nere vid den istäckta sjön för att äta mat som fadern lagt ut.

   En timme senare befann Sanna sig långt hemifrån och kände hur svetten rann mellan brösten och på ryggen. Några rådjur kom springande och vek av när de såg henne, men stannade så fort de kommit förbi.

   Sanna visste ungefär var hon befann sig men var inte helt säker. Den gamla grusvägen de alltid cyklat på borde befinna sig någonstans i närheten, tänkte hon och kavade på åt det håll hon trodde var rätt.

   ”Sanna är det verkligen du?” ropade någon bakom henne.

   Hon såg direkt vem det var och förbannade sig själv för att hon varit så ouppmärksam. ”Erik Hagrell”, stammade hon och grubblade intensivt på vilken väg som var närmast hem. Vilken tur att hon hade skidorna.

   ”Hej Sanna”, sa han och tog av sig vantarna. ”Vilken överraskning. Är inte du långt hemifrån fortsatte Erik och tog ett steg upp på drivan. ”Länge sen sist.”

   Sanna tittade tillbaka över täkten och lyfte ena skidan för att vända. Erik hade varit bäst på gymnastiken men hon såg att han lagt på sig ett antal kilo och snön var djup. Jag hinner säkert, tänkte hon och var oförberedd när han tog ett hårt tag om hennes handled.