Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



13 mars 2013

Tv-manuskurs - skrivande

Tidigt imorse innan någon vaknat åt jag gröt och for iväg genom snöflingorna med min lilla bil. Halvägs till Tumba halkar jag från ena sidan till den andra och tackar Gudarna att jag inte mötte någon. Då hade det smällt obönhörligt.
Kursen började nio idag och jag passade på att läsa mina Att skriva för barn-kamraters texter. Tänk att det finns så många duktiga skrivare jag njuter av att läsa bidragen och hittar några fel i min text som jag rättar.
Tavlorna som finns inne på Norra latin är fantastiska och jag insuper lite konst innan kursen börjar och ligger på max hela dagen. Vi kör till och med en halvtimme extra.
Idag pratade vi ännu mer om det här magiska manuset som vi tänker skapa. Sida efter sida fylldes med bokstäver och siffror. Johann delade med sig av sitt kunnande och vi som lyssnade insöp allt med allvarlig min.
Det sista vi gjorde var att titta på SOLSIDAN och dissekera den. Vi ställde upp karaktärer och hur de jobbade med dem i avsnittet. Samtliga skrattade så magen kramade eftersom serien är så förbålt rolig.

Efter kursen träffade jag mina skrivartjejer och babblade flera timmar. Vi pratade om det vi inte kan göra med våra män och killar. Det är inte många som står ut med det typiska stötandet och blötandet av karaktärer och händelser. Hur man skriver och hur man inte skriver.
Peter ringde och sa att han låst sig ute, men jag sa att han varit den sista som gick ut i morse och borde ha nyckeln på sig. Ha, ha och det hade han. Den hade glidit ned mellan bilsätena. När han kommit in i huset hittade han inte mobilen, som jag just då ringde febrilt på för att berätta att jag var på väg hem.
"Abbonenten du söker kan ej nås för tillfället", säger en mansröst och gör mig frustrerad. Stod Peter och barnen på gården och väntade på mig just nu? Eller? Hade de kommit in?
Till slut når jag Peter och han berättar vad som hänt.

Eftersom jag åker först pendeln sedan bil så är jag inte hemma förrän en timme senare. Så skönt att sätta sig i soffan och bara vara. Hjärnan har fått jobba i två dagar nu. Johann har fyllt min skalle med tips, idéer som kommit på vägen angående mitt bokmanus. (Jodå, det är sant. Mitt pågående manus finns ständigt i huvudet och jag snappar upp detaljer jag tänker använda i manuset.

Nu sover samtliga barn, hundarna är rastade, Peter sover i soffan och jag jagar ord samtidigt som jag röjer upp bland faktaböckerna som hotar att dränka mitt skrivbord.
Jag lägger ordentligt alla i samma ämne i hög efter hög och ställer de aktuella grammatikböckerna och skrivböckerna efter varandra. Pedanten i mig agerar hustomte.
Igår hann jag inte skriva något snyggt inlägg om kurserna, men imorgon tänker jag stanna hemma och skriva.

Ha en skön kväll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar