6 april 2013

En början-292

Efter begravningsgudstjänsten reste pappa sig och gick ut från kyrkan med slokande axlar. Jag nickade åt mina kusiner som satt bakom mig och skyndade efter.
När pappa hörde mina steg vände han upp ett rödgråtet ansikte och gjorde en rörelse med handen att jag skulle gå.
"Stanna du. Jag orkar inte mer."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...