7 april 2013

En början-293

Jaha, då är det dags igen, tänkte jag och ville skrika att jag inte hade någon lust att åka till sommarhemmet. Det var femte sommaren som jag skjutsades iväg från mina älskade syskon och den här gången sved det ännu mer.
"Kom nu Sara. Vi blir försenade", sa mamma och såg sträng ut.
Ibland undrade jag varför hon egentligen skaffat fem barn. Hon ville ju inte ha oss nära sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...