Idag fyller jag femton, tänkte Sara och tittade mot det gula huset som rymde henne, två småsyskon, pappa Herbert och mamma Tindra. "Idag fyller jag femton och kan inte ens cykla själv längre", sa hon halvhögt och pressade ned händerna över de smala hjulen. Än så länge hade hon inte hittat riktigt hur man gjorde för att svänga men Tea som hon träffat på sjukhuset hade lovat lära henne. De svarta cykelhandskarna som pappa gett henne låg fortfarande i sin förpackning, gömda i garderoben.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.